En av fyra vuxna svenskar lider av sömnbesvär. Lösningen för många är piller, men det är oklart vilka konsekvenser som långvarig användning kan få. Det visar en statlig utvärdering som presenteras i dag.
Var fjärde vuxen person i Sverige har sömnbesvär, värst bland kvinnor och socioekonomiskt svaga grupper.
Det är framför allt stress och buller som gör att vi sover allt sämre. Hela 750.000 svenskar hade år 2008 så allvarliga sömnbesvär att de fick receptbelagd medicin mot obehagen. Forskare beskriver utvecklingen som ett hälsoproblem som nu har exploderat.
Samtidigt är kunskapen bristfällig om vilka metoder som lämpar sig bäst. Det finns exempelvis fortfarande ingen forskning om användningen av sömnpiller under en längre tid.
– Vi behöver veta mer om detta. Långtidsbehandlingar är inte undersökta. De kan vara negativa – men vi vet inte alls, säger Jerker Hetta, professor i psykiatri och sömnforskare vid Karolinska institutet.
Han drar slutsatsen i en forskningsutvärdering som publiceras av SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, och som Dagens Nyheter har tagit del av.
Trots detta uppskattar Hetta att flera procent av Sveriges vuxna befolkning använder sömnpiller långvarigt – för äldre personer är andelen förmodligen ännu högre.
– Ur ett folkhälsoperspektiv kan man tycka att någon form av undersökning borde ha gjorts. Men egentligen är inte läkemedlen tänkta att användas på lång sikt. Samtidigt vet vi genom epidemiologiska undersökningar att många har långvariga problem, säger Jerker Hetta.
På lång sikt rekommenderas i stället kognitiv beteendeterapi där patienten förändrar negativa tankar och beteenden i positiv riktning. Antalet kliniker som behandlar med den metoden har växt stort de senare åren.
– Det finns ett tillgänglighetsproblem med psykologiska behandlingsmetoder. Fler terapeuter måste utbildas om man vill satsa mer på det.
På kort sikt kan däremot sömnpiller fungera bra, och SBU lyfter fram preparat som är dokumenterat effektiva, exempelvis substanser som är besläktade med bensodiazepin.
SBU har även gått igenom alternativa metoder, exempelvis akupuntur, yoga och naturmedel. Där finns för närvarande otillräckligt vetenskapligt underlag för att bedöma effekten.