Svensk sjukvård ska enligt lag vara jämlik. Men i Sverige går de friska och rika oftare till doktorn än de fattiga och sjuka. Och de med hög social position har större chans att få de bästa läkemedlen och behandlingarna, visar DN:s genomgång. Trenden pekar nu mot ökade skillnader.
– Det här är allvarligt. Bland svenskarna finns en djupt rotad uppfattning att alla ska få vård på lika villkor, säger Bo Burström, professor i socialmedicin vid Karolinska institutet.
I grunden håller svensk sjukvård en hög medicinsk klass, vi har en hög medellivslängd och ett system där alla kan känna sig trygga med att få vård den dag de behöver.
Men samtidigt finns stora skillnader i kvalitet. Vem du är och var du bor kan avgöra om du överlever en sjukdom. Exempelvis är dödligheten i sjukdomar som hade kunnat åtgärdas av sjukvården betydligt högre bland lågutbildade än bland högutbildade.
Bland lågutbildade män sker 284 sådana dödsfall per 100.000 invånare i sjukdomar som diabetes och stroke, jämfört med 88 bland högutbildade.
Fler exempel ur DN:s genomgång:
- Högutbildade får oftare de bästa läkemedlen och behandlingarna mot hjärtinfarkt och stroke.
- Högutbildade får mer läkemedel mot demens, trots att det är fler lågutbildade som drabbas.
- Chansen att överleva ändtarmscancer är betydligt större i Västmanland än i Jämtland.
- Förskrivningen av nya, effektiva läkemedel mot bröstcancer och ledgångsreumatism varierar kraftigt mellan landsting.
- Stockholmarna går nästan dubbelt så ofta till en husläkare som invånarna i Västerbotten.
Förenklat kan man konstatera att en högutbildad person med god inkomst i Stockholm, som dessutom är påläst, har störst chans att få del av den bästa tänkbara sjukvården.
När det gäller antalet läkarbesök skiljer sig Sverige från en rad andra OECD-länder, där de mest sjuka oftare går till doktorn än de relativt sett friskare höginkomsttagarna. I Sverige är det tvärtom de med hög inkomst som konsumerar mest sjukvård, vilket strider mot hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf att vården ska prioritera de med störst behov.
De skillnader som syns i dag förkom inte i mätningar på 1990-talet.
Och trenden pekar på att ojämlikheten ökar, enligt Socialstyrelsens rapporter.
Bo Burström menar att satsningen på valfrihet inom vården förutsätter individer som är starka nog att driva sin sak.
– Risken finns annars att man skapar ett ökat avstånd mellan dem som är informerade och dem som inte är informerade.
På Sveriges Kommuner och landsting, SKL, konstaterar projektledaren Marianne Granath att en jämlik vård kanske förutsätter en viss ojämlikhet:
– Vi människor har olika utgångslägen i hälsa. Undersökningar visar att vården inte är lika tillgänglig för alla. Lagen säger att vård ska ges efter behov. Kanske måste vi behandla människor olika för att det ska bli jämlikt, säger Marianne Granath.
Både regeringen, Socialstyrelsen och SKL säger sig nu prioritera frågan om ojämlikheten inom vården. Regeringen tillsatte nyligen en utredning med uppdrag att bland annat komma med förslag på hur vi kan få en jämlik vård av god kvalitet i hela landet.