Det är fortfarande full vinter i Sverige. Men fågelsången har ändå börjat så smått. Först ut är talgoxarna, som drog i gång sitt tutande redan i december. Och snart följer grönfink, koltrast och blåmes.
– Man bör nämna kattugglan och berguven också. De brukat höras i januari och kattuglan kan faktiskt få ungar så tidigt som i februari, säger Anders Wirdheim på Sveriges ornitologiska förening (SOF).
Han poängterar också att både gärdsmyg och rödhake, i den mån de stannat kvar i Sverige, kan höras sjunga från och till under hela vintern.
– Fast deras vintersång markerar vinterrevir, vilket är annorlunda än vårsången som markerar häckningsrevir, säger han.
Talgoxens tutande, som normalt brukar höras direkt efter vintersolståndet i december, är däremot äkta vårsång – fastän det fortfarande är minusgrader och mörker och flera månader kvar till våren. Den hör till de arter som börjar staka ut häckningsreviret extremt tidigt på året.
Även grönfinken börjar mycket tidigt. Dess flöjtande hörs från och med januari. I februari och början av mars ansluter koltrast, blåmes, nötväcka, domherre och pärluggla. Då hörs också hackspettarnas trummande för första gången.