Var sjätte svensk får sitt dricksvatten från vattenverk som bryter mot lagen och inte har tillräckligt skydd mot parasiter och andra föroreningar.
– Kontrollen och säkerheten måste bli bättre, säger Christer Johansson, statsinspektör på Livsmedelsverket.
Tiotusentals människor drabbades när parasiten Cryptosporidium förgiftade dricksvattnet i Östersund och Skellefteå för ett och ett halvt år sedan. Utbrottet visade hur utsatta vattenverken är för mikrobiologiska föroreningar.
Det blev också startskottet för en uppryckning av säkerheten, men en ny kartläggning av branschorganisationen Svenskt Vatten visar att mycket arbete återstår. Fortfarande är nästan 1,5 miljoner människor som är anslutna till vattenverk som inte uppfyller Livsmedelsverkets rekommendation om skyddsnivå.
– Det duger inte. Vi ser att kvaliteten på det utgående dricksvattnet ofta inte uppfyller kraven. Kommunernas kontrollmyndigheter, oftast är det miljökontoret, måste lägga mer krut på vattenkvaliteten och skärpa kontrollen vid vattenverken, säger statsinspektör Christer Johansson vid Livsmedelsverket.
Ungefär hälften av de konsumenter som har kommunalt dricksvatten får vattnet från sjöar eller vattendrag. Detta ytvatten innehåller växtdelar och små lerpartiklar. Vattnets färg, smak och lukt påverkas. Vattnet innehåller även bakterier och virus. För att hindra föroreningar och rena vattnet innan det når dricksvattenledningarna används olika barriärer, bland annat kemikalier och UV-ljus.
Lagstiftningen är tydlig med att det måste finnas ett tillräckligt antal barriärer vid vattenverken.
– Har de inte det bryter de mot lagen, konstaterar Christer Johansson.
Hur många barriärer det ska vara anges däremot inte i lagen – i stället är det upp till varje vattenverk att lära känna sitt råvatten och bedöma riskerna. Livsmedelverket rekommenderar att ytvattenverk har minst två barriärer som skyddar mot parasiter, virus och bakterier. För vattenverken som behandlar grundvatten bör det vara minst en barriär.
– Vattenreningen har hittills främst varit inställd på reduktion av bakterier. I Östersund och Skellefteå var det första gången parasiten Cryptosporidium kunde påvisas i dricksvatten i Sverige, säger Anneli Carlander, mikrobiolog vid Smittskyddsinstitutet.
Den som dricker vatten som förorenats av parasiter kan bli ordentligt sjuk, med kräkningar och diarré som följd. Efter de allvarliga föroreningarna har många vattenverk installerat lampor med UV-ljus som dödar virus och parasiter i vattnet strax innan det rinner ut i ledningsnätet. Metoden är en av de säkraste för att komma till rätta med parasiter.
Vattenburna utbrott är svårhanterliga och kostsamma – enbart Östersundsutbrottet i november 2010 kostade samhället närmare en kvarts miljard kronor.
– Det är oerhört viktigt att göra riskanalyser för att se vad som kan hända med vattnet. Med tanke på klimatförändringarna måste vi fundera mer på att skydda vattenverken mot alla mikrobiologiska föroreningar. När det regnar kraftigt är det risk att förorenat ytvatten rinner ner i grundvattnet, säger Gullvy Hedenberg, dricksvattenexpert på Svenskt Vatten.