Ett duktigt barn
Alfred Nobel föddes i Stockholm 1833. Hans far Immanuel var uppfinnare och ingenjör. Modern Andriette kom från en förmögen släkt. När faderns företag gick i konkurs begav denne sig ensam till Ryssland och blev framgångsrik inom krigsindustrin. Efter några år följde resten av familjen efter. Alfred och hans bröder fick förstklassig utbildning av privatlärare. Vid 17 års ålder talade Alfred fem språk: svenska, ryska, engelska, franska och tyska.

En explosiv uppfinning
Fadern ogillade Alfreds intresse för poesi och skickade honom till Paris för att bli kemist. Där träffade Alfred italienaren Ascanio Sobrero som hade uppfunnit nitroglycerin, en högexplosiv vätska som ansågs alltför farlig för att vara användbar. Alfred Nobel återvände till Sverige och började experimentera med nitroglycerin. Det ledde till flera dödsolyckor. Till slut fann Alfred Nobel lösningen: han blandade vätskan med en speciell sorts sand. Dynamiten var uppfunnen.

En fredlig grevinna
Dynamiten blev mycket efterfrågad inom byggindustrin och Nobel startade fabriker i mer än 20 länder. Han blev förmögen och levde ett kringflackande liv fyllt av arbete, med bostäder i Paris, San Remo, Stockholm, Tyskland och Skottland. Han blev god vän med den österrikiska grevinnan Bertha von Suttner, vars engagemang inom fredsrörelsen gjorde ett djupt intryck på Nobel. Han bildade aldrig någon egen familj.

Ett omstritt testamente
Alfred Nobel dog den 10 december 1896 i San Remo, Italien. Det blev stor uppståndelse när hans testamente offentliggjordes: Nobel ville att större delen av hans förmögenhet skulle användas till att belöna framstående insatser inom fysik, kemi, medicin/fysiologi, litteratur och fred. Testamentet ifrågasattes av besvikna släktingar, myndigheter i flera länder - och av den svenske kungen Oscar II. Efter många komplicerade turer kunde Nobelstiftelsen bildas år 1900 och året därpå delades de första prisen ut.