Den största skandalen i Arbogamålet är inte att nämndemännen har varit "glappkäftade", som lagman Per Kjellsson uttryckte det. Nej, värre är att det verkar ha funnits förutfattade meningar i skuldfrågan. Vem vill få sin sak prövad i domstol av någon som redan har bestämt sig?
Tabbarna i Västmanlands tingsrätt är naturligtvis en tragedi för de mördade Max och Sagas föräldrar och deras anhöriga. Även om den plågsamma rättegången inte behöver tas om kan misstagen leda till diskussioner och osäkerhet om rättvisa har skipats i tingsrätten.
För den åtalade kvinnan är det också illa att grunderna för tingsrättens bedömning kan ifrågasättas. Men det som har hänt är nog allra mest förödande för rättssystemet i sin helhet.
Kanske bör vi ändå vara tacksamma för att nämndeman Cecilia Uggla offentligt sade att hon aldrig helt trott att den tyska kvinnan var oskyldig. Hade hon varit mer rutinerad hade hon antagligen hållit inne med den uppfattningen. Men det tyder ju ändå på att en nämndeman hade bestämt sig i förväg. Finns det andra i våra domstolar som inte berättar hur de påverkas av någons skumma uppsyn eller av att alla andra verkar vara så säkra i skuldfrågan?
I teorin ska rättens ledamöter bara låta sig påverkas av det som kommer fram i rättssalen och bedöma om det räcker för att fälla kvinnan. Men det är människor som dömer och ingen är helt befriad från förutfattade meningar.
Desto viktigare att domstolarna är uppmärksamma på detta, även när det inte finns någon nämndeman som pratar bredvid mun.