– För oss som jobbar med våldsutsatta barn är detta ingen nyhet, men vi har ingen så systematisk sammanställning sedan tidigare om barn som får mamma mördad av pappa eller styvpappa. Från de barn vi träffar i behandling får vi ofta höra att mordet är en fruktansvärt tragisk final på många år av våldsexponering, säger Rädda barnens psykolog Anna Norlén.
Men det handlar inte bara om mord utan barn som bevittnar misshandel eller själva utsätts för det. Enligt enkäter som utförts bevittnar drygt 200.000 barn i Sverige misshandel i hemmet regelbundet och med viss överlappning utsätts lika många själva för det. Sällan är barnen till de mördade kvinnorna okända för myndigheterna.
– Det finns inte tillräckligt med underlag för att säga hur ett barn går vidare, men det beror väldigt mycket på vad som händer efter mordet. Det är ett förfärligt trauma där barnet i princip förlorar bägge sina föräldrar, blir totalt övergivet, men kommer man till ett bra tryggt hem och får bra behandling finns det goda chanser att komma igenom det på ett rimligt sätt., säger Anna Norlén.
Det händer ofta för barn som Anna Norlén träffar att pappan fortsätter ha ett väldigt stort inflytande i deras liv. Inte minst som vårdnadshavare i alla de beslut som snabbt måste fattas om barnomsorg, försäkringar, skadestånd, behandling och så vidare. En pappa i det läget, misstänkt för mord och frihetsberövad, har rimligtvis svårt att ha fokus på barnets bästa och blandar lätt in sina egna tankar och känslor.
– Vi ser exempelvis att många säger nej till behandling av barnen. Kanske beror det på att de vill minimera effekten av det som hänt eller det kan vara så att de hävdar att barnet kan förstå varför det hände. Det kan också finnas ett mått av taktik på det sättet att ”om jag säger ja till behandling kan det uppfattas som att jag tar på mig skulden”, säger Anna Norlén.
Hon säger att förövarnas resonemang visserligen kan vara begripliga, men att samhället därför måste gripa in och fatta besluten. I verkligheten kan i stället papporna stå kvar som vårdnadshavare i flera år. Orsaken är hur familjebalkens skrivning om att när den ena vårdnadshavare dör övergår den helt till den andra.
– Det är helt i sin ordning när det handlar om sjukdom eller olycka, men lagen är inte anpassad efter situationer där den ena dödar den andra. Det finns möjligheter att lösa genom att socialtjänsten utser särskilt förordnade vårdnadshavare eller så kan myndigheten fatta beslut över pappans huvud med hjälp av lagen om vård av unga, säger Anna Norlén.
Ansökan om dessa åtgärder görs i förvaltningsdomstolen, men i dessa fall görs det inte i samma utsträckning som i andra fall när barn far illa i familjen. Norlén tror att det har att göra med att fall med barn till mördade föräldrar är särskilt svåra och ovanliga. Därför behövs rutiner, säger hon.
– Sätter man sig ner och funderar över vad som händer med ett sådant barn så skulle det inte vara så svårt att sammanfatta. Erfarenheter visar att det som är svårt handlar om boende och umgänge, men vi vet tillräckligt mycket för att kunna skriva handlingsplaner och rutiner. I dag är det allra vanligast att familjehemsplacering blir den enda insatsen, ibland också ett eller två akuta samtal efter det inträffade.
Borde inte mordet kunna medföra att man förlorar vårdnaden?
– Så ser det ut i en hel del länder där man senare kan kvala tillbaka och återfå vårdnaden eller kontakten. Men i Sverige är föräldrarätten oerhört stark och det tror jag gör det krångligt för socialtjänsten som går lite vilse, tittar mer på förälderns intresse än barnets behov. En del pappor skulle också kunna behöva bättre stöd för frågor som ”Mitt barn är rädd för mig, hur kan jag närma mig?”, säger Anna Norlén.
I många länder, däribland Norge och Finland, är FN:s barnkonvention inkorporerad i lagen. Sverige har ratificerat den, men Moderaterna och Sverigedemokraterna hör till de partier som hittills motsatt sig det. I höstas tillsatte dock regeringen en utredning i frågan, men det är inte säkert att det skulle påverka läget enligt Anna Norlén.
– Det är fortfarande väldigt komplexa fall, men jag tror att det skulle kunna bidra till att myndigheter tydligare vägde in barnets bästa. Vi vuxna har lättare att identifiera oss med andra vuxna och vuxna är som regel bättre än barn på att formulera eller motivera sina önskemål.
Men vi har alla varit barn och kan väl lite förstå deras situation?
– Det kan man tycka. Men ta exemplen där barn först bevittnar flera år av misshandel och sedan mord, pappan begär umgänge och barnet säger ”jag vill inte, jag är rädd” och så blir barnet ändå tvingat. Samhället ställer sig ofta helt oreflekterat på förälderns sida, ”ja, han har gjort allt detta, men han har rätt att få träffa dig”. Barnet har inte rätt att vägra och i domstol är det väldigt osäkert om barnets rätt skulle väga tyngst, säger Anna Norlén.