Missnöjet pyr inom poliskåren mot att de inte hinner rycka ut på alla larm. Många anställda berättar att de ofta är kraftigt underbemannade.
Dagens Nyheter har de senaste dagarna granskat larmen som polisen missar på grund av resursbrist. Det handlar om fall som polisoperatörerna anser att man borde åka ut på, men som de i stället tvingas lägga ner när personalen inte räcker till. Det sker samtidigt som polisen har fått miljarder extra i anslag för att öka tryggheten.
Efter DN:s artiklar har ett 50-tal polisanställda från hela landet hört av sig till tidningen. De beskriver hur resursbristen påverkar deras arbete och att missnöjet inom yrkeskåren pyr eftersom de inte hinner rycka ut på alla larm.
– Vi är frustrerade för att vi inte räcker till – vi är för få i yttre tjänst. Vi vill åka på de akuta jobben – vi vill ju finnas där för allmänheten. Att hjälpa, skydda och ställa till rätta är ju anledningen till att vi finns, säger Patrik Gustafsson, yttre befäl i Roslagens polismästardistrikt.
Patrik Gustafsson har jobbat som polis i Stockholms län i över 20 år och är en av många poliser som märkt av den kraftiga personalförstärkning som organisationen har genomfört. DN presenterade i går ny statistik som visar att antalet polistimmar som läggs ned på att rycka ut på larm trots förstärkningarna i princip är oförändrat jämfört med 2007.
– Vi är ofta underbemannade. Vi åker många gånger i en bil på jobb som vi egentligen skulle ha haft förstärkning på. Det är inte ovanligt att vi åker med mer än en frihetsberövad i bilen – och det är absolut inte meningen att man ska göra det, säger Patrik Gustafsson.
Sedan 2010 har 193 tillbudsanmälningar som gäller underbemanning kommit in från personal på polisen runt om i landet. Erik Göransson, som jobbar på utryckningspolisen i Norrort i Stockholm, är irriterad över att för mycket av polisens arbetstid går åt till byråkrati. Resultatet blir färre polistimmar i tjänst.
– Det ska skrivas insatsplaner för allt möjligt. Man tvingas hitta på meningslösa mål som inte har någon relevans eftersom det är polisen själv som sätter upp målen, till exempel hur många alkoholutandningsprov eller fotpatruller som utförs, säger Erik Göransson.