Vad det är gott att leva!
Predikan hade ett hänryckt tema när det lyste för kronprinsessan Victoria och Daniel Westling på söndagen.
Redan en och en halv timme före den allmänna gudstjänsten började folk köa i Slottsparken i den flödande sommarsolen. Nu skulle det visa sig att de var onödigt tidigt ute, det blev faktiskt inte fullsatt i kyrkan. Ett 50-tal platser gapade tomma i Slottskyrkan som sväljer 400 besökare.
Klockan 11 öppnades en dörr bredvid altaret och först ut var Daniels föräldrar, Olle och Ewa Westling som gick arm i arm till sina platser. De satt till höger i kyrkan tillsammans med Daniels syster. Sammanlagt var ett 30-tal släktingar och vänner till Daniel Westling — flera av dem unga par — på plats i kyrkan.
På andra sidan, till vänster, satt kungafamiljen, kung Carl Gustaf, drottning Silvia, Victoria och Daniel Westling, prins Carl Philip samt Tord Magnuson, prinsessan Christinas make. Bakom dem satt ett 20-tal anställda på hovet och bakom dem hovförsamlingen.
Det var högt och lågt i klädesväg — från eleganta hattkreationer till ryggsäcksturister med kamera, t-tröja och tatuerade armar.
Drottning Silvia bar en mintgrön dräkt med luftig hattvariant i samma färg medan Victoria valt en duvblå klänning och en matchande coiffe, en liten miniatyrhatt som vilade på hennes håruppsättning.
Hovpredikant Bertil Reimer lät sin predikan kretsa kring en ung kvinna i begrepp att gifta sig och hennes samtal med sin mamma under en naturpromenad.
"Vad det är gott att leva", utbrast kvinnan i predikotexten inför det gudomligt vackra scenariot.
Erland Ros, pastor i hovförsamlingen, hade skrivit en bön tillägnad lysningsparet där han citerade Nils Ferlins dikt I folkviseton:
Mitt hjärta är ditt
Ditt hjärta är mitt
Min lycka är din
Din lycka är min
Och gråten är min när du gråter
"Så trevliga"
Erland Ros hade också några egna ord på vägen för paret.
- Hjälp dem att kunna förlåta varandra och att aldrig somna osams, sade han.
Nattvarden inleddes av kungaparet, lysningsparet och föräldrarna Westling. Och efter halvannan timma var gudstjänsten till ända och de kungliga gick ut från kyrkan. Silvia gick leende fram längs kyrkans mittgång och Victoria drog Daniel i armen när han stannade upp för att nicka åt någon av kyrkobesökarna innan de gled in på borggården förbi nyfikna skaror.
En av de som hämtade kraft av all psalmsång och som också deltog i allmänhetens nattvard var Kristina Mårtensson:
- Jag tyckte att det kändes så fantastiskt. Jag är så intresserad av det här och väldigt glad för att vi har ett kungahus. De är så trevliga. De såg så lyckliga ut och jag är så glad för deras skull. Jag fick en tår i ögat av ren glädje, sade hon.
Senare under eftermiddagen följde en privat lysningsmottagning på slottet där statsministern, riksdagens talman och bröllopsstiftelsen överlämnade gåvor till paret.