En fråga har dominerat bland brev och mejl till mig denna vecka. Ett femtiotal läsare är upprörda över hur DN kunde missa den stora Jesusmanifestationen i Kungsträdgården som samlade 12.000 deltagare (enligt polisen). Här några exempel:
"Med stor förvåning konstaterar jag att DN helt missat eller avsiktligt uteslutit att rapportera om den största kristna manifestationen då alla olika kyrkofamiljer, svenskar, nysvenskar och invandrare samlades på 7 olika torg i Stockholm för att slutligen samlas i Kungsträdgården. Det mångkulturella samhället består av många människor med en kristen tro. Många av dessa är säkert DN-prenumeranter och annonsörer. Som du kanske förstår känner sig många svikna av DN denna dag!"
"Ett helt X200-tåg chartrat, kristna från alla traditioner: lutheraner, katoliker, ortodoxa, pingstvänner, baptister, frälsningssoldater, deltagare från Missionskyrkan, EFK, Livets Ord, invandrarkyrkorna med mera. Jesusmanifestationen dominerade gatubilden i centrala Stockholm hela dagen. Men medierna förstod inte vad som hände, eller tittade bort. Förstår man inte vad som hände? Eller är det medveten åsiktsdiskriminering? Eller är det inkompetens?"
Särskilt retfullt var det att läsarna inte fann ett ord om den kristna manifestationen men i stället såg en artikel med rubriken "Japanskt lolitamode intog stan" Det handlade om hur 30-40 kvinnor från hela Sverige klädda i japanskinspirerat mode första gången träffades utanför nätet. Knappast världens mest intressanta nyhet. Men den faller inom kategorin händelser på stan.
Planeringsredaktören Thorbjörn Spängs sitter just och fyller i detta inför helgplaneringen när jag träffar honom för att å läsarnas vägnar fråga hur det kom sig att man missade den kristna manifestationen. Det kommer 300 mejl om dagen till centralredaktionen. Ett av dessa över 2.000 mejl förra veckan handlade om den kristna manifestationen som skulle äga rum på lördagen. Det var inte skickat direkt till centraldesken utan hade vidarebefordrats från redaktionschefen. Ibland är pressmeddelanden för ordrika och omständliga för att man snabbt ska kunna bilda sig en uppfattning om det väsentliga.
Men då visste DN alltså vad som var att vänta?
- Ja och nej. När jag satt med planeringslistan förra fredagen blev jag ständigt avbruten och faktum är att jag inte hann sätta mig in i detta mejl ordentligt. Hade jag vetat att det var något så stort som väntades så hade det självfallet kommit med i planeringen. Det var absolut inte ett medvetet val att inte bevaka detta, säger Thorbjörn Spängs.
Den mänskliga faktorn alltså. Men på lördagen då, när själva manifestationen ägde rum och DN var ute och bevakade lolitakläderna?
- Reportern Gunnar Sörbring kom tillbaka och berättade att det skulle hända något stort i Kungsträdgården. Det var första gången jag hörde talas om det, säger Jannike Kihlberg som var nyhetschef på lördagen.
Till sitt förfogande hade hon tre reportrar och en av dem var upptagen av häktningsförhandlingarna i Västerås. Hon blev nyfiken på vad det var som skulle hända i Kungsträdgården och gick in på TT:s lista utan att hitta något. Hon såg inte heller något från bildbyråernas bevakningslistor. Men hon bestämde sig för att skicka Gunnar Sörbring till Kungsträdgården. Då kom nyheten om ett dubbelmord och hon prioriterade det.
Jannike Kihlberg lyckades så småningom hitta pressmeddelandet. Men det framgick inte hur stort det skulle bli. Inte heller nätredaktionen hade hört något om demonstrationen.
Så kan det se ut på redaktionen en helg. Mycket är förberett och avdelningarna har reportrar som bevakar sina frågor. Om man väntar något extra kan fler personer kallas in till helgen. Inträffar en stor olycka så ringer man in reportrar. Men det behövs oftast inte, reportrarna hör självmant av sig och undrar om de kan göra något.
PS. Lägg förmiddagen den 31 maj på minnet. Då får du chansen att möta läsarombudsmän och redaktörer från hela världen och ställa frågor. Kan publiken/läsarna förbättra journalistiken? är frågan. Plats: Hörsalen i Bonnierhuset, Torsgatan 30.