Det är reportrar från Expressen och TV 8-programmet Angeläget med Adaktusson som i Etiopien träffat den förre fångvaktaren i Isaaks fängelse. Med reportrarna på resan var också Dawit Isaaks bror Esayas Isaak.
– Om Dawit inte får akut hjälp tvivlar jag inte på att han kommer att dö. Hans kropp förtvinas om han sitter längre. Under min tid på fängelset har 15 av totalt 35 fångar dött. 20 fångar finns kvar, säger förre fångvaktaren Eyob Bahta Habtemariam i programmet som sänds på måndagskvällen och som Ekot i Sveriges Radio citerar.
Tre av fångarna ska ha begått självmord.
Senast fångvaktaren såg Isaak var den 5 januari i år. Dagen efter flydde han Eritrea. Han berättar att Isaak då klagade över att han inte får tillräckligt med medicin mot sin diabetes.
– Han ber oavbrutet om hjälp från läkare och annan vårdpersonal. Så jag bedömer att han inte mår psykiskt bra. Han är frustrerad och det blev bara värre, säger Eyob Bahta Habtemariam till Expressen.
Cellerna är tre gånger tre meter. Fångarna har tre filtar men tvingas använda sina egna kläder som kudde. Fångvaktaren beskriver hettan i cellerna som outhärdlig under de varmaste perioderna. Fångarna får inte prata med varandra eller med fängelsepersonalen.
– Som det ser ut nu så lider han av psykisk ohälsa. Fortsätter hans situation så här finns det risk att han tappar moralen och hoppet. Det finns risk att han begår självmord, säger fångvaktaren.
Han berättar också att Dawit Isaak förlorat håret.
Det är första gången det kommer uppgifter om Isaaks situation från ett direkt ögonvittne. Tidigare har det varit andrahandsuppgifter.
– Fångarna dör en efter en. Hur länge ska det behöva vara så innan omvärlden reagerar och sätter press på Eritrea så att de politiska fångarna släpps? Omvärlden måste sluta vara så naiv att tro att man kan föra en dialog med Eritrea. Det kan man inte, säger Esayas Isak, bror till Dawit, till TT.
I onsdags i förra veckan var han i Etiopiens huvudstad Addis Abeba och träffade den fångvakt som gav honom en ögonvittnesskildring direkt från det fängelse där hans bror sitter.
– Jag fick höra ett ögonvittne som i detalj berättade hur det funkar i fängelset. Och det så sent som från den 5 januari.
Esayas Isak fick klart för sig det han misstänkt hela tiden.
– Jag blev inte förvånad. Men det är alltid jobbigt när man får bekräftelse på det man anat. Jag har hela tiden misstänkt att det skulle vara sådana här förhållanden. Han tvingas sova direkt på cementgolvet och har handfängsel på sig hela dagarna.
Hans bror håller på att gå under i säkerhetsfängelset Eiraeiro.
– Så är det. Just den psykiska pressen att inte veta när det ska ta slut måste vara värst.
Esayas Isak har kontinuerlig kontakt med utrikesdepartementet (UD) och hoppas så klart på en lösning till slut.
– Det får man absolut inte tveka om.
Han har inte hört något direkt nytt från UD som jobbar med fallet i det tysta.