1) Musikläraren Inge, i dag 51 år. Den ende som såg hela förloppet:
Klockan är 23.21 fredagen den 28 februari 1986.
Inge, 31, sitter och väntar i sin bil vid korsningen Tunnelgatan/Sveavägen under tiden som hans flickvän Emelie tar ut pengar på en uttagsautomat. I samma ögonblick som hon trycker på automatens klarknapp hör hon det första skottet från mördarens vapen.
Inge bevittnar chockad avrättningen från 20 meter.
I flera minuter har han iakttagit den man som ska bli statsministermördare.
– Han såg ut som en pundare och det såg ut som om han väntade på någon, säger Inge.
Några sekunder innan mordet är ett faktum kommer vännerna tillbaka till bilen och Inge säger att någonting är på väg att hända. Han pekar mot mannen vid konstnärsbutiken Dekorima (numera Kreatima) på andra sidan gatan.
När makarna Palme passerar den mörkklädde händer det.
– Han går upp bakom Palme och lägger sin hand på hans vänstra axel.
Sedan tar han upp vapnet – en revolver – och skjuter. Han är mycket nära, bara ett par decimeter från Palme.
Det första skottet träffar Olof Palme i ryggen och är direkt dödande.
Det andra snuddar vid Lisbet Palmes skulderblad.
Av allt att döma har hon vridit kroppen just i skottögonblicket och mirakulöst klarat sig undan med livet i behåll.
Olof Palme faller handlöst mot marken. Hans hustru verkar inte ha förstått vad som inträffat. När det går upp för henne skriker hon och faller ned på knä bredvid sin döende make. Mördaren står kvar och betraktar sitt verk.
– Innan han avlägsnar sig går han flera varv runt Palme. Kanske är det för att försäkra sig om att han verkligen är död, säger Inge.
Lisbeth sitter på huk vid sin make. Mannen stannar till några meter från henne.
– De tittar på varandra i flera sekunder, säger Inge.
Sedan försvinner mördaren in på Tunnelgatan.
2) Arkivarbetaren Lars, i dag 45 år. Tog upp jakten på mördaren.
Lars, 25, befinner sig i korsningen av Luntmakargatan och Tunnelgatan när han hör skotten. Han ser hur någon faller ihop på Sveavägen. Sikten är begränsad av baracker och byggnadsställningar. Plötsligt passerar en man honom på tio meters håll. Mannen skyndar upp för de 89 trappstegen till Malmskillnadsgatan. Lars tvekar.
– Jag är naturligtvis skärrad eftersom jag snabbt förstår vad som hänt.
Men när jag ser att ingen springer efter vad som måste vara gärningsmannen så inser jag att det måste bli min sak, säger Lars.
Han utgår ifrån att mannen fortfarande är beväpnad och ger honom ett försprång.
– När han kommit uppför trapporna vänder han sig om och tittar ned. Jag gömmer mig bakom en presenning. Jag är rädd att han ska se mig.
Mördaren verkar inte ta någon notis om Lars. Han vänder sig om och försvinner ur Lars synfält.
3) Charkbiträdet Yvonne, i dag 50. Mötte mördaren på David Bagares gata.
Yvonne, 30, och en bekant kommer gåendes på Johannesgatan. När de svänger runt hörnet till David Bagares gata får de syn på mannen som kommer småspringandes åt deras håll.
– Min första tanke var att han stulit en väska, säger Yvonne. Medan han sprang höll han nämligen på att ordna med en liten väska.
Mannen är klädd i mörka kläder och bär en trenchcoat som fladdrar för vinden när han springer, enligt Yvonne.
– Väskan han stoppade i eller tog upp någonting ur var inte större än en vanlig necessär.
Några sekunder senare dyker en annan man upp - Lars. Han frågar Yvonne och hennes vän om de sett en man komma springandes.
Yvonne pekar nedför David Bagares gata.
Lars viker in på gatan. Nu springer han inte längre.
– Jag går gatan fram, tittar under och bakom bilar.
På gatan finns inte ett spår efter gärningsmannen.
Några sekunder senare möter han en polisbil. Den kör i riktning mot Malmskillnadsgatan.
4) Studenten Anna, i dag 37. Gav Olof Palme första hjälpen.
Undersköterskestudenten Anna, 17, sitter i en bil som stannat för rött ljus i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan när hon ser hur en man faller ihop utanför konstnärsbutiken.
– Det första jag tänker är att han är sjuk. Men så ser jag en man springa från platsen och förstår att det är någonting annat, kanske ett rån, säger Anna.
Hon springer ur bilen och fram till den skadade. På platsen finns en svårt chockad kvinna:
– Min man är skjuten, skriker kvinnan.
Anna ser till att mannen har fria luftvägar och försöker ta hans puls.
- Det är en avtagande puls. Vi badar i en pöl av blod. Jag förstår att läget är mycket allvarligt.
Tillsammans med en annan förbipasserande påbörjar hon återupplivningsförsök av den medvetslöse. Plötsligt försöker den chockade kvinnan att knuffa bort Anna.
- Hon sa att en läkare måste komma till platsen.
Annas kompis försöker lugna kvinnan.
– Han sprang ditåt, säger kvinnan och pekar in mot Tunnelgatan.
Återupplivningsförsöken av mannen är förgäves.
– Jag fick aldrig kontakt med honom i ögonen, säger Anna. Han var död.
Några minuter senare anländer polis och ambulans. Enligt Anna säger Lisbeth Palme då:
– Ser ni inte vem det är? Det är min man – Olof Palme, statsministern.