På andra sidan skärselden finns ingen väg tillbaka. Socialdemokraterna i Stockholm fick så mycket stryk för sitt brutna vallöfte 2002 om "inga biltullar" att de självklart inte menar allvar med att stoppa trängselskatten.
Inför folkomröstningen i höstas var det socialdemokraterna som drev igenom att valsedlarna inte skulle ha ett enkelt ja eller nej. Statsvetare dömde ut utformningen för att den inte var neutral utan gynnade jasidan.
Genom att ha vinklade texter på valsedlarna öppnade socialdemokraterna för tolkningar. Att som vänsterpartierna nu hävda att folket entydigt har bestämt vad trängselskattens intäkter ska gå till är därför något besynnerligt, men ett vanligt politiskt spel.
Dessutom var det socialdemokraterna som tvingade miljöpartiet och vänstern att acceptera formuleringen på valsedeln om att pengarna skulle gå även till vägar, inte bara till kollektivtrafik. S ville inte för sitt liv klumpas ihop med mp:s och v:s vägmotstånd. Mp och v ställde upp för att det över huvud taget skulle bli en gemensam valsedel.
Socialdemokraterna har alltid varit kluvna. På 90-talet övergav de Dennispaketets biltullar för att egna väljargrupper med låga inkomster kunde ilskna till över kostnaden. Ute i länet var partiet emot även trängselskatten. Mer kollektivtrafik skulle vara en kompensation, ett absolut nej till trängselskatt på Essingeleden en annan.
De borgerliga partierna fick sitt eget dilemma när en majoritet i Stockholms stad röstade ja, men kranskommunerna ett rungande nej. Kompromissen blev att låta systemet fortsätta men lova bilpendlarna utanför stan fler och bättre motorvägar.
Vilka pengar som går till vad är knappast huvudfrågan. När investeringskostnaden är avskriven torde trängselskatten ge en del pengar, men långt ifrån tillräckligt för att klara Stockholmsregionens behov av vare sig kollektivtrafik eller vägar. Ingen kommer heller att hindra nya regeringar från att öronmärka pengar om de vill.
Infrastruktur är dyrt. Utan statliga miljarder blir det varken väg- eller pendeltågstunnlar i Storstockholm, ett faktum som inte har ändrats av trängselskatten eller regeringsskiftet.
Övriga delar av landet kommer att gnälla över varje miljard som hamnar i Stockholm. Den huggsexan är både naturlig och evig, för infrastruktur är ofta regionalpolitik. Stockholmspolitiker av olika schatteringar kommer med viss rätt att fortsätta säga att pengar som investeras i infrastruktur ger större miljö- och framkomlighetseffekter här än i Kalix.