Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Nyheter

Trams är en viktig nyckel till framgång

Den vanligaste invändningen om sociala medier är att de innehåller så mycket ”trams”. Det är också en av de mest märkliga invändningarna. Personer som framför kritiken gör det strax efter att de har inlett vårt samtal med en rad både meningslösa och tramsiga meningar. Om väder, vind och kanske någon anekdot från dagishämtningen i morse.

Det blir ironiskt, men ännu mer svårförståeligt: Vad är det som gör visst trams mer meningsfullt än annat?

De flesta av oss känner både till och erkänner tramsets betydelse i sociala sammanhang. Vi ser det som ett slags socialt kitt, som sammanfogar och bygger relationer. Under varje fikarast och innan varje möte tramsas det. Retoriska frågor om läget och helgen, men också större tramsiga frågor som om hår på huvudet verkligen gör skallen varmare. Vi älskar det och skulle tycka att världen vore torr och tråkig utan dem.

Men så snart samma trams facebookas eller bloggas så tenderar det att föraktas. Det är som om våra sociala strukturer skärskådas när de återföds i digital lekamen. Som om vi inte riktigt vill kännas vid att det var det här vi sysslade med. ”Vem skulle vilja läsa det här?”

Jag gissar att en del av förvirringen uppstår för att vi saknar referenser. Att tramsuppdateringarna omedvetet jämförs med traditionella medier i stället för med fikasamtal. Facebook­statusar jämställs med reklamblad och bloggposter med debattartiklar. Att det är samma dumhet som om någon hade ställt sig med en megafon på stan och likt en galen man skrikit att det käkades köttbullar till lunch.

Så är det så klart inte. Snarare är våra uppdateringar om trams en av de viktigaste nycklarna till framgång på nätet. För om hela internet kan liknas vid ett stort samtal blir tramset här hårdvaluta, en viktig tillgång för den som vill göra sin röst hörd.

Precis som i alla sociala samtal är ingen här intresserad av självutnämnda auktoriteter eller gillar att lyssna på någon där avsändaren är diffus. Här lever i stället en omvänd medielogik: Det är inte den som skriker högst, utan den som vågar vara personlig, rolig eller lyckas ta upp ett intressant samtalsämne som vinner både åhörare, uppmärksamhet och till slut också förtroende.

Bloggdrottningar och Facebookkungar har redan förstått och praktiserar det iavancerade rapporter om både klädsel, mat och situationer som vi känner igen oss i. Allt för att vi lättare ska kunna spegla oss i dem, prata med dem och därmed bygga igenkänning och förtroende – inte minst för de gånger då de har något verkligt viktigt att säga.

Fram träder en relationsdriven värld, där auktoriteter, företag och tramshatare får allt svårare att hävda sin plats. Inte för att de inte har rätt eller är mindre värda att lyssna på, utan för att ingen gillar att hänga med en torris.