Upptinat metan kan bli förödande

Publicerat 2007-11-28 15:22

Om världens medeltemperatur stiger med fem grader börjar situationen påminna om den som rådde för 55 miljoner år sedan.

Skriv ut Tipsa Textstorlek

0 kommentarer
0 Bloggar

DN Teman i artikeln

Klimatet

Relaterade artiklar

Då var vattnet runt nordpolen 23 grader varmt. Någon is fanns inte på Arktiska oceanen, men däremot gott om subtropiska alger.

Perioden kallas för PETM, eller enkelt uttryckt värmeperioden mellan paleocene och eocene.

Forskare har länge känt till att jordens medeltemperatur plötsligt hoppade uppåt minst fem grader vid denna tid. Men att det blev så väldigt mycket varmare vid nordpolen är nytt. Det upptäckte bland annat svenska forskare för bara ett år sedan. Med hjälp av isbrytaren "Oden" lyckades de borra flera hundra meter ner i bottenlagren alldeles i närheten av nordpolen.

Alla blev mycket förvånade när borrkärnorna avslöjade rena rama Medelhavsklimatet.

Även i dag går uppvärmningen betydligt snabbare i Arktis än på resten av jorden. Det kan till stor del förklaras med den så kallade albedoeffekten: när snö och is smälter och ersätts med mörkt öppet vatten och mörk barmark, fångar jorden in en större andel av solens värmande strålar.

Det är inte konstigare än att en svart skjorta värmer mer än en vit skjorta i solsken.

Uppvärmningen under PETM gick med geologiska mått mycket snabbt, fem grader på bara 10.000 år. Men det tog närmare 200.000 år innan temperaturen minskade igen.

I dag riskerar vi alltså att få en lika stor uppvärmning på bara hundra år.

Det finns ytterligare en stor likhet mellan dagens situation och PETM: uppvärmningen orsakades av växthusgaser, koldioxid och/eller metan.

Mycket stora mängder kol vräktes ut i atmosfären: sannolikt ungefär lika mycket som alla dagens kända reserver av olja, kol och gas.

Forskarna är inte helt säkra på var all denna kol kom ifrån. Det finns framför allt tre teorier:

Vulkaner, metanhydrater i havet eller förmultnande döda djur och växter.

Metanhydrater är metan som är infruset i små iskristaller. Redan under PETM fanns enorma mängder metanhydrater infrusna i havsbottnarna runt världens kuster. När vattnet blev varmare kan de mycket väl ha tinat upp och läckt ut i atmosfären.

I dag är obehagligt nog lagren av metanhydrater uppskattningsvis dubbelt så stora som under PETM. Även om bara en liten del av detta metan släpptes ut i atmosfären skulle effekten kunna bli dramatisk.karin.bojs@dn.se 08-738 12 39

Källor och kommentarer till serien finns på www.dn.se/klimatkommentar

Karin Bojs