Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

USA-valet

Stödet för Marco Rubio räckte inte

Marco Rubio tillsammans med sin dotter Amanda under valvakan i South Carolina.
Marco Rubio tillsammans med sin dotter Amanda under valvakan i South Carolina. Foto: John Bazemore/AP

Charleston, South Carolina. Hela det republikanska partietablissemanget slöt upp bakom Marco Rubio. Det räckte inte för att vinna. Men precis som i Iowa höll Rubio ett segertal ändå.

Guvernören Nikki Haley. Senatorn Tim Scott. Miljontals dollar från partieliten. Republikanernas partietablissemang tog till alla knep de kunde tänka sig för att försöka hjälpa Rubio till en seger i South Carolina.

Under den senaste veckan har jag rest runt i delstaten och själv märkt hur stenhårt Rubio-kampanjen investerat i ett bra resultat. På gatorna och längs motorvägarna ser man Rubio-skyltar överallt. Varje gång jag besökt en webbsida de senaste dagarna, på min dator eller mobil, har marginalerna fyllts av annonser från Rubios South Carolina-kampanj. De gav allt för ett starkt resultat i South Carolina men nådde inte riktigt ända fram. Med minimal marginal lyckades han knipa till sig en andraplats, ovanför Ted Cruz (omkring tusen väljare skilde dem åt) men han var på tryggt avstånd från Donald Trumps förstaplats.

Om Rubio inte kan vinna här, med hjälp av hela partieliten, vart kan han då vinna? frågade sig den konservativa tidskriften National Review.

South Carolina har länge varit etablissemangets chans att vinna primärval för republikanerna. Delstatens nyckelroll i primärvalsprocessen är en konstruktion av partieliten. Lee Atwater, en berömd strateg som låg bakom George HW Bush seger i presidentvalet 1988, övertalade partiledningen om att delstaten skulle ha ett av de första primärvalen, eftersom South Carolinas politik så tydligt dominerades av det traditionella partietablissemanget. Här har partiorganisationen historiskt sett, med små och stora gester och med mer eller mindre hederliga knep, manipulerat väljarkåren så att det gynnat deras utvalda kandidat. Delstaten skulle därmed fungera som ett slags försäkring mot de mer frisinnade väljarna i Iowa och New Hampshire. Mycket riktigt blev vinnaren i South Carolina också partiets kandidat i samtliga primärval mellan 1980 och 2008. Nu är det andra tider i South Carolina. Även här har gräsrötterna och Trumps populister tagit över, medan det gamla etablissemanget börjar förlora greppet.

När de sista rösterna räknades i South Carolina såg det ut som att Trump skulle vinna samtliga valdistrikt i delstaten, utom städerna Greenville och Columbia, där Rubio leder. Greenville är hemstad för Trey Gowdy, en inflytelserik kongressledamot som stöder Rubio. Columbia är sätet för delstatens guvernör Nikki Haley, som också stöder Rubio. Att få offentligt stöd från framträdande politiker, endorsements, har alltså fortfarande en viss betydelse, men det räcker inte längre för att vinna själva delstaten.

Foto: På lördagsnatten höll han ändå ett strålande optimistiskt tacktal, där han precis som i Iowa för ett par veckor sedan, framställe sitt nederlag som en stor triumf.

Inför början av primärvalet i Iowa gick Rubio-kampanjen öppet ut med en strategi för att besegra Trump. Man skulle komma trea i Iowa, och därmed etablera sig som det seriösa alternativet till Trump och Cruz. Sedan skulle man komma tvåa i New Hampshire och vinna i South Carolina. Nu fick Rubio i stället nöja sig med en femteplats i New Hampshire, samt en avlägsen andraplats här i South Carolina.

Men man ska inte glömma att hela dynamiken i primärvalet nu kommer att förändras drastiskt. Den bästa nyheten för Rubio den här natten är att Jeb Bush hoppar av. Hans fjärdeplats i South Carolina, efter en kampanj där han spenderat gigantiska summor och tagit hjälp av sin bror, ex-presidenten George W Bush, innebar att det helt enkelt inte gick att se ett scenario där Bush hade en chans att vinna. Hans kampanj kommer att gå till historien som en av de största flopparna i moderna primärval. Bush spenderade nästan 150 miljoner dollar, om man räknar in den Super PAC (Right 2 Rise) som hjälpte hans kampanj. Men de fick bara ihop totalt 90.000 röster. Det innebär att man spenderade 1.660 dollar, ungefär 14.000 kronor, per röst.

Bushs svårigheter att nå ut till väljarna säger något om hur tufft det är för gamla varumärken i amerikansk politik just nu. Väljare i båda läger vill utmana etablissemang och se drastiska förändringar. Samma dynamik som har gjort Bernie Sanders till en så stark utmanare till Hillary Clinton har även gjort det svårt för Jeb Bush.

Jeb Bushs enorma nätverk av kampanjfinansiärer kan nu i viss mån flytta över till Rubio. Framför allt hoppas Rubio nu ta över mycket av det väljarstöd som Bush trots allt hade. Men även om man slår ihop Bush och Rubios totala antal väljare i South Carolina så räcker det inte för att komma ikapp Donald Trump. Det samma gäller opinionsläget i de flesta kommande delstater, som Nevada, Georgia, Texas och Florida, där Rubio, även om han får ärva samtliga väljare från Bush, Chris Christie och John Kasich, inte når upp i Trumps nivåer. Så länge valet handlar om tre kandidater Trump, Cruz och Rubio blir det med andra ord tufft att utmana Trump.

Rubios siffror ljusnar först om man ställer honom direkt mot Trump. I en rad opinionsmätningar där de två kandidaterna jämförts direkt mot varandra är det i princip dött lopp.

Men Ted Cruz lär inte hoppa av än på ett tag. Han har starkt stöd bland de mest ideologiskt hängivna konservativa kärnväljarna. Han har gott om pengar, en dedikerad volontärorganisation och erfarna strateger. Tillsammans lär de två kubansk-amerikanska senatorerna fortsätta att splittra de traditionella republikanernas röster mellan sig, medan Trump har övertaget när vi närmar oss Super Tuesday den 1 mars.