Ålder: 36.
Bevakningsområde: Afrika.
Stationering: Johannesburg.

År som korre: Jag har varit korre sedan augusti 2004. Jag sökte tjänsten som Afrikakorre efter att ha jobbat på DN Ekonomi i flera år, där jag bevakade internationell ekonomi.

I början av 1990-talet gick jag på en internationell gymnasieskola i Swaziland och jag hade tidigare skrivit en bok om aids i Afrika när jag sökte korrejobbet. Det är en fördel att ha tidigare kunskap och erfarenhet från bevakningsområdet, och bra också om man har visat att man kan reda sig ute i fält.
 

Aktuella fråga: Den största händelsen det kommande året är VM i fotboll 2010, som hålls i Sydafrika. Val planeras bland annat i Elfenbenskusten, Namibia, Botswana och Mocambique.

Personligen tror jag också det gäller att hålla ögonen på utvecklingen i flera tidigare och fortsatta krishärdar, som Kenya, Sudan och Demokratiska Republiken Kongo.

Arbetet: Jag förlitar mig i huvudsak på nyhetsbyråerna, lokala och internationella medier på nätet, och egna kontakter. Logistiken är ofta en utmaning i Afrika. Många gånger behöver jag resa ut till otillgängliga områden dit det saknas reguljär transport, och då tvingas man ordna egen bil/flyg/båt eller försöka resa med FN eller någon av hjälporganisationerna. Det kan ta många veckors planering att ordna en resa, och man tvingas också ofta vara kreativ ute på fältet när planeringen spricker och det gäller att försöka ta sig fram ändå.

Journalister är inte heller alltid välkomna och det kan vara väldigt svårt att få visum. I Zimbabwe har utländska journalister till och med varit förbjudna att verka, och vi riskerar fängelsestraff om vi tas fast av polisen. En del av mitt arbete sker också i konfliktområden där det gäller att vara extra försiktig och noga med säkerheten.

I slutet av förra året intervjuade jag en kvinna i Goma i östra Demokratiska Republiken Kongo som våldtagits ett par gånger under den mångåriga konflikt som pågått där. I flera timmar berättade hon i detalj om oerhört grymma och grova övergrepp, och det var definitivt en av de tyngsta intervjuer jag någonsin gjort. När vi sedan besökte hennes bostad och de många andra våldtagna kvinnor som sökt hjälp där, sjöng kvinnorna ett par fantastiskt fina visor för oss som jag spelade in på band. Det var ett väldigt fint ögonblick även om omständigheterna var väldigt trista, och jag lyssnar ofta på sången för att påminna mig om vilken otrolig styrka det finns i människan ändå.

Största utmaning: Det kan ibland även vara svårt med tekniken, eftersom man inte alltid kan räkna med att elektricitet eller telekommunikationer finns eller fungerar. Därför reser jag till exempel alltid med ett eget satellitmodem till datorn, så att jag kan koppla upp mig direkt på nätet var jag än är någonstans. Svårast av allt är dock att få tiden att räcka till, att på egen hand täcka en hel kontinent är egentligen omöjligt.

Bäst/sämst: Att vara korrespondent är en intensiv livsstil med ständigt arbete, och ibland tvingas man försaka tid med familj, vänner och fritidsintressen.
Att vi alltid letar efter dåliga nyheter och är ute efter att svartmåla Afrika, eftersom mycket av nyhetsrapporteringen fokuserar på det som är negativt. Så är det dock med all nyhetsrapportering, det ligger i mediets natur att försöka uppmärksamma det som inte är bra.