Ålder: 59.
Bevakningsområde: Europa med tonvikt på Frankrike, Cypern och Turkiet i dess egenskap av EU-kandidat.
Stationering: Stockholm.

År som korre: Cirka 17 år. Jag var korre i Bryssel 1992 -97 och har sedan bevakat EU och Europa hemifrån. Hur man blir det vet jag inte, allt jag hade med mig i bagaget var en viss EU-kunskap sedan jag bevakade stålindustrin på 80-talet.

Aktuell fråga: Förutom de EU-relaterade händelserna - folkomröstning på Irland, Lissabonfördragets vara eller inte vara, tillsättandet av ny EU-kommission, ev tillsättande av "EU-president" - vill jag lyfta fram Cypern, där förhandlingarna om återförening går in i ett absolut avgörande skede. Om det blir framgång eller misslyckande avgörs andra halvåret 2009, något som får stora konsekvenser inte minst för Turkiet som EU-kandidat.

Arbetet: Jag håller koll på mitt bevakningsområde via nätet - lokala tidningar, tv-kanaler, parlaments- och regeringssajter. Personliga kontakter, folk jag ringer och pratar med. Och resor förstås. Det största problemet är att inte finnas på plats. Det gör det svårt att vårda kontaktnäten och ha känselspröten ute.

Fördomar som du stöter på? Ja, mina egna möjligen. Det är alltid spännande att komma ut i verkligheten, vare sig det är en fransk förort eller en bulgarisk by, och se att saker inte alltid är som man föreställt sig. Det roligaste är alltid att se hopp och framtidstro på gräsrotsnivå, som i möten mellan grek- och turkcyprioter på Cypern.

Största utmaning: Det jobbigaste var nog den stora jordbävningen i Düzce i Turkiet 1999; att möta människor som förlorat allt, att se en ung pappas förtvivlan när hans döda dotter grävdes fram ur ruinerna av det som varit deras hem.

Bäst/sämst: Det man får försaka är en del fritid - och mycket övertidsersättning. Jag har tillbringat många midsommarhelger (och midsommarnätter) på EU-toppmöten!