Ålder: 57.
Bevakningsområde: Tyskland och dess grannländer.
Stationering: Berlin.
År som korre: Sedan 2006.
Aktuell fråga: 2009 är ett så kallat supervalår i Tyskland. 16 val på olika nivåer ska hållas - kommunalval, presidentval (indirekt), delstatsval och den 27 september är det val till Förbundsdagen, det tyska parlamentet. Valåret går hand i hand med krisbekämpningen och det återstår att se om det är en lyckad kombination. Eftersom krisen är världsomfattande slår den extra hårt mot Tyskland som är världens största exportnation, fortfarande snäppet före Kina. Krisen är därför i högsta grad existentiell för Tyskland.
Arbetet: Generellt kan man säga att Tyskland inte är lika direkt som Sverige, det är svårare att få intervjuer med ledande politiker och befattningshavare. Det hänger samman med att Tyskland är tio gånger större än Sverige, men också med att den politiska kulturen är en annan. Oftast är det endast just den högste chefen som får uttala sig. Därför krävs en annan framförhållning om man vill ha sådana intervjuer.
Samtidigt finns det ett utvecklat system för briefingar, flera dagar i veckan hålls också presskonferenser med statssekreterarna från de olika ministerierna. Sverige är en annan kompenserade faktor, det finns i allmänhet en sådan positiv Sverige-bild i Tyskland att det fungerar som en dörröppnare att inleda med frasen "jag är korrespondent för den svenska tidningen Dagens Nyheter".
En annan svårighet är att vi svenskar i allmänhet vet så lite om Tyskland. De allra flesta känner säkert till vem Angela Merkel är, men att Socialdemokraternas kanslerkandidat i årets val heter Frank-Walter Steinmeier går nog lika många bet på. Det måste man tänka på när man skriver och när man "säljer in" idéer till redaktionen.
När det gäller det övriga bevakningsområdet är förstås språkförbistringen det största problemet i Polen, Tjeckien och Slovakien. Tiden har också en tendens att inte räcka till. En stor sak det senaste året var förstås att under en månad bevaka EM i fotboll, samtidigt är dessa evenemang numera så riggade att det är svårt att hitta något oväntat förutom själva matchresultaten.
Därför skulle jag vilja lyfta fram valet i Haider-delstaten Kärnten som ett spännande uppdrag. Under några få dagar och utan större förberedelser gick det att komma i närkontakt med fenomenet Haider (även om partiledaren själv varit död sedan ett par månader) och träffa de vanliga, hyggliga människor som bar på de mest ohyggliga åsikter och som såg till att fenomenet levde vidare.
Det förs en debatt om utrikesbevakningen i svenska medier och det faktum att korretjänster dras in av besparingsskäl. Det heter att det trots allt går att bevaka främmande länder hemifrån - tack vare nätet som ger den omedelbara tillgången till alla utländska tidningar. Klart att det går, men det blir något annat.
Det är ungefär att som att bevaka en fotbollsmatch på teve istället för att se den live. En fotbollsanalytiker sade en gång till mig att se en match på teve är ungefär som att titta genom ett nyckelhål, du ser aldrig hela bilden. Du blir beroende av tv-producenten och han följer i allmänhet bara bollen, du kan aldrig själv välja någon annan vinkel och kan inte bilda dig en egen uppfattning om varför något händer. Frågan är om läsaren märker någon skillnad. Svaret är att närvaron i utrikesrapporteringen måste alltid lyftas fram, få ta plats och göras omistlig.
Jag tror att bilden av "utrikeskorrespondenten" är på väg att förändras ordentligt. Jag ser framför mig distingerade personer, för det mesta herrar, som för informella, diskreta samtal med högt uppsatta källor på dyra restauranger. Nätet är en faktor som bidragit till att smula sönder den bilden, nätet är ett ständigt hungrigt monster som dygnet runt kräver sin föda. Nätet har skruvat upp det vardagliga tempot. Korren förutsätts också kunna rapportera om det mesta, det är samtidigt det som gör det hela så stimulerande.
En fördom jag stött på från hemmaredaktionen handlar om Tyskland och nazismen, att nazismen är något man talar tyst om och inte gjort upp med. I själv verket är det tvärtom och tyskarna extremt känsliga för allt som kan tänkas bagatellisera eller, som det heter på tyska, relativisera nazismens förbrytelser. Det nazisterna gjorde kan inte liknas vid något annat. Punkt slut.
Största utmaning: Det svåraste detta år var att hitta rätt tonläge i Fritzl-bevakningen, det vill säga att inte tumla runt i snaskiga detaljer utan att för den skull fjärma sig totalt.
Bäst/sämst: Ett bra sätt att bli korre är att redan tidigare ha skrivit om flera olika ämnen, att ha varit verksam på flera fält. Och för den som är färsk inom yrket tror jag fortfarande inte att det finns någon bättre korreskola än den lilla lokala tidningen. Det man får försaka är förstås närheten till släkt och vänner, samt det man kallar fritid.