Ålder: 57 år.
Bevakningsområde: Just nu är det Israel-Palestina, tidigare Mellanöstern-Turkiet-Spanien-Latinamerika.
Stationering: Jerusalem.
År som korre: På DN 29 år; totalt 36.
Aktuell fråga: USA:s ambition att samtidigt tvinga Iran att överge sitt kärnvapenprogram - och tvinga den israeliska nationalistregeringen att förhandla om fred.
Arbetet: Reser flera gånger i veckan till de ockuperade områdena och till olika delar av Israel. Träffar dagligen personer ur bägge lägren, i östra och västra Jerusalem
Det svåraste är att hjälpa läsarna skilja mellan väsentligheterna och skummet som diplomater och medier driver upp på ytan.
Med jämna mellanrum lanseras nya "fredsinitiativ" som en kort tid skildras med största allvar - för att sedan glömmas bort. När man gästar beduiner blir man alltid trugad att äta. Ibland, när man slår ifrån sig och säger att man har en stor lunch bakom sig, kan de svära en ed för att tvinga en att äta något.
I veckan svor en shejk att om jag inte åt så skulle han skilja sig från sin fru. Han tog Gud till vittne, och om jag fortsatt avvisa hans gästfrihet så hade han också blivit tvungen att skilja sig från sin fru. Hans ord står över allt annat. Det kunde DN inte ha på sitt samvete, så det blev till att sätta sig ned och gå igenom måltidens alla turer, om inte äta på fullt allvar.
Största utmaning: Att skilja vad parter och talesmän säger att de vill - från vad de verkligen vill. Ibland säger de precis tvärtom, enligt ett mönster som det kräver litet träning att genomskåda.