Ålder: 47.
Bevakningsområde: Italien.
Stationering: Rom.

År som korre: Jag har bott i Rom sedan i mitten på 80-talet. En från början sporadisk medverkan resulterade efter ett antal år i en mer permanent ställning som medarbetare och korrespondent.

Aktuell fråga: Italien står som värd för det stora G 8-mötet, som dessutom har en viktig stafettfunktion och där det verkar finnas möjligheter till ett bra samarbete mellan Sverige och Italien, viktigt eftersom mötet äger rum bara några dagar efter det att Sveriges ordförandeskap inleds. G 8-mötet hålls den 8-10 juli.

Arbetet: Jämfört med kollegor är Italien inte så stort, men ämnena som jag bevakar är många. En snabb koll på internet tidigt på morgonen ger en bra överblick över vad som är på gång, innan man går vidare med fördjupningar i tidningar och sedan startar dagens planerade arbete.

Absolut nödvändigt att notera alla aktuella datum med vad som händer i almanacka med mera – dator – telefonens digitala agenda har för mig blivit ovärderlig, dessutom finns det ett alarm som ringer när det är något extra viktigt som man absolut inte får glömma.

Största utmaning: Italien är oftast komplicerat, beslutsprocesser – inom politik t ex – dras i långbänk eftersom landet har ett tvåkammarsystem. Det kan vara svårt att avgöra när man skall skriva om en fråga. Komplicerade skeenden – t ex inom Vatikanen – kräver ordentligt med utrymme, det är det numera i tabloidformatet svårt att få. Det gäller att koncentrera och förenkla, utan att det blir fel och så att läsaren ändå förstår och kan hänga med.

Framtiden är en utmaning. Om tio år säger alla att papperstidningen är borta. Blir färska tryckta nyheter bara för en elit som är beredd att betala? Nätet och mobilen tar över? För att vi och DN skall kunna fortsätta att profilera oss som en bra nyhetstidning och vara en fördjupning till det snabba mediebruset krävs möjligheten menar jag, till en kontinuerlig och fördjupad utrikesbevakning. Det är där vi kan konkurrera.

Bäst/sämst: Ibland kan familj och vänner bli lidande. Det är svårt att planera. Plötsligt händer något viktigt, då kan det vara svårt att säga nej: ”jag har en inplanerad semesterhelg på Capri” .Risken för utbrändhet finns och därför är det också nödvändigt att kunna säga nej. För att vårda sin lust, kreativitet och att man även i fortsättningen gillar och klarar av det här jobbet.