För den som följt väderrapporterna i några decennier är det påtagligt hur långsamt meteorologins prognosförmåga utvecklats i förhållande till datorkraftens tillväxt.
Hösten 1965 började den statliga svenska vädermyndigheten ställa samman prognoser för fem dygn framåt. Nästan 46 år senare är femdygnsprognoserna från SMHI på måndagar och torsdagar fortfarande stommen i SVT:s väderrapporter, även om man numera en gång i veckan vågar sig på att komplettera med de stora dragen för ytterligare fem dygn.
SMHI aktar sig för längre prognoser än de tio dygn som sammanställs av det gemensamma europeiska vädercentret ECMWF i Reading i Storbritannien. Eftersom osäkerheten är så stor är det meningslöst att göra längre förutsägelser, menar bland andra SMHI-meteorologen Sten Laurin (läs särskild artikel).
I takt med växande medieutbud, datorkraft och tillgång till data har dock sökandet efter meteorologins Eldorado intensifierats.
I Sverige började Aftonbladet 1997 regelbundet publicera säsongsprognoser från den frilansande väderspåmannen Wolfgang Röder. Han presenterades som professor i meteorologi på Freie Universität i Berlin. Det var en överdrift. Någon professor var han inte, men han hade arbetat med meteorologi på universitetet. Hans metod byggde på att analysera statistik och mönster från tidigare år.
Efter att ha ansetts få hyggligt rätt i sina förutsägelser ett par varna somrar i rad började Röders prognoser slås upp inte bara inför somrarna utan även andra årstider. Efter hand bleknade dock den statistiska träffsäkerheten. SMHI:s meteorologer var inte imponerade.
Röder fasades ut, men fler fristående vädersiare dök upp på mediescenen.
Förra riksdagsledamoten (KD) Ingemar Vänerlöv i Vänersborg figurerar då och då med säsongsförutsägelser. Vänerlöv, som är klimatobservatör åt SMHI och har tillgång till 150 år av observationer, bygger sina förutsägelser helt och hållet på statistik.
En vänerlövsk sommarregel är att en varm aprilmånad i två fall av tre leder till en varm högsommar. Årets april var den varmaste hittills. Ett annat statistiskt samband han brukar hålla fram är att augusti i regel följer juli i spåren, medan det i stort sett inte finns något samband alls mellan juni och juli.
I Storbritannien finns den egensinniga astronomen Piers Corbyn, som tillsammans med sitt team gör förutsägelser hela år i förväg. Hans metod bygger nästan uteslutande på solens aktivitet. Corbyn har fått viss uppmärksamhet för att exempelvis med precision ha lyckats pricka in extrema oväder i USA och den historiska brittiska köldknäppen i december.
Corbyns sajt Weather Action redovisar en träffsäkerhet på 85 procent för extrema väderhändelser, och en tolv år gammal granskning av solaktivitetsmetoden vid Sunderlanduniversitetet kom fram till att resultaten ”visar en grad av framgång som inte omedelbart kan hänföras till slumpen”.
Vänerlöv och Corbyn har det gemensamt att de är uttalat skeptiska till att människan orsakat den senaste tidens globala uppvärmning, vilket ofta betraktas som en belastning.
Sedan några år tillbaka gör också de brittiska och norska motsvarigheterna till SMHI säsongsprognoser. Bland svenska medier har det blivit populärt att från Meteorologisk institutt i Oslo beställa motsvarande långtidsförutsägelser för Sverige.
Det blir väldigt allmänt hållet. Norrmännens prognos för maj, juni och juli i år visar exempelvis en temperatur nära den normala för större delen av Norge och Sverige, men det är ett medelvärde för tre månader, vilket innebär att en av månaderna kan vara kall, en varm, och en mitt emellan.
Det norska institutet är öppet med säsongsprognosernas osäkerhet och redovisar hur de gått hittills. Kvaliteten är blandad.
I vintras poppade det amerikanska väderföretaget WSI upp i de svenska spalterna som en ny källa till långtidsprognoser. WSI, som trots allt gjort långtidsprognoser för Europa ända sedan 2002, prickade in åtminstone delar av den kalla vintern ganska bra. Under den hittills varma våren har dock det amerikanska väderföretaget fortsatt att förutspå kallare väder än normalt för Skandinavien.
WSI använder sig av en kombination av metoder, som att läsa av mönstren i luftströmmarna över Nordatlanten, solaktiviteten och statistik från tidigare år. Det är bara de stora dragen, inga detaljer.
SMHI:s Sten Laurin har påpekat att WSI spådde att januari skulle bli kallare än december fast det blev tvärtom. Hans meteorologkollega på vädersajten klart.se Martin Hedberg ger däremot WSI visst erkännande sedan företaget fick rätt om vinterns andra köldvåg.
Klart.se, som är den kanske främsta svenska konkurrenten till SMHI, publicerar själv inga säsongsprognoser men kommer en bit på väg med sina rullande 14-dagarsprognoser för ett stort antal platser i Sverige och övriga världen. De liknar prognoserna på ett antal internationella vädersajter, inte minst amerikanska, som dock ofta bara sträcker sig en vecka fram i tiden.
En annan amerikansk megaprognosaktör är Columbiauniversitetets klimatforskningsinstitut IRI (vars ordförande Rajendra Pachauri också är ordförande för FN:s klimatpanel). Det publicerar varje månad rullande tremånadersprognoser. Sannolikheten för att temperaturen ska bli över normal, under normal eller normal anges regionsvis. Eftersom man kan klicka fram fyra tremånadersperioder framåt ger man i praktiken halvårslånga prognoser.
Sammanfattningsvis tycks det vara minst sagt vanskligt att göra väderprognoser för längre perioder än ett par veckor. Till säsongsprognosmakarnas försvar kanske kan anföras att de alla använder andra metoder än vanlig meteorologi och endast anger tendenser.
För även om långtidsförutsägelserna skulle träffa mer rätt än fel är det så man måste betrakta dem: som föraningar, inte mer.