Just nu skapar vulkanen Grímsvötn på Island sitt alldeles eget väder med kraftfulla blixturladdningar som ljungar mellan askmolnets olika delar. Askan i sig kan blockera solljuset och sänka temperaturen med flera grader nere på marken och det finns tydliga samband mellan de gånger som floden Nilen i Egypten har nått extremt låga nivåer och stora vulkanutbrott på andra platser på jorden.
Ett utbrott hundratals mil borta kan alltså påverka nederbörden så att det blir torka i länder på andra kontinenter.
Vulkanväder tillhör kategorin udda väder – väder som inte inträffar särskilt ofta och som ibland överträffar det man tror är möjligt.
Och märkliga väderfenomen kommer i alla olika former. Det kan handla om blixtar som verkar slå ned från en klarblå himmel eller från ett enda litet ensamt moln. Det kan vara blixtar som slår rakt uppåt, ut mot rymden och som ingen trodde på innan de fångades på bild. Det kan vara flygande klot av eld, så kallade klotblixtar, som tar sig in genom stängda fönster och som kan studsa lite vänligt på en människa eller döda henne på sekunden.
Det kan röra sig om 30 meter höga monstervågor som krossar fartyg långt ute till havs eller regn av blod som färgar gatorna röda. Och det kan vara regn av grodor och fiskar som forskarna tror förs upp från vatten och land med hjälp av virvelvindar men som ingen ännu kunnat se göra just detta.
Man skulle kunna säga att väder är det som händer när markytan tar slut. Men resultatet av udda väderhändelser kan ofta lämna spår efter sig också på marken.
Som hösten 2009 då L-O Andersson och hans fru stannade till på en rastplats i utkanten av Fagersta innan de skulle fortsätta färden norrut. När de båda skulle sträcka på benen fick de se något som fick dem att höja på ögonbrynen:
– När jag gick ur bilen fick jag se något som jag aldrig tidigare sett. Det låg snöflingor som såg ut som chips över hela parkeringen, de låg i drivor! Då jag tittade lite närmare på dem såg de faktiskt ut som potatischips, lite halvrunda, välvda och ganska tunna, kanske fem centimeter i diameter. Det var väldigt märkligt.
– Det låg hundratals snöchips så långt jag kunde se. Hela parkeringen och hela gräsmattan ned mot sjön var täckt av dem. Jag kunde se dem ligga säkert hundra meter ifrån mig, berättar L-O Andersson.
Snöflingor är ett av naturens mest omväxlande små underverk och nästan varje flinga är unik. Men de flingor som berikar våra svenska vintrar är oftast inte mer än några millimeter stora. Att det faller större flingor tillhör inte vad man egentligen borde kunna vänta sig. Sällsynt är bara förnamnet.
Många av naturens mera udda väderfenomen uppstår i form av en liten vattendroppe inne i ett moln. Snöflingor bildas när minidroppar av vatten fryser till inne i molnet och sedan blir våta av fuktigheten inne i det. Andra droppar kan falla som ett ösregn och om temperaturen är den rätta och vindförhållanden gör sitt för att hjälpa till, då kan den lilla droppen fångas i en stormhiss, farande upp och ned och upp igen medan den blir till en allt större isboll som när gravitationen vinner över vinden faller som stora hagel.
Hagelstormar har dödat många människor då en del hagel kan väga upp till flera kilo. Men hagel skadar också för stora belopp när de slår sönder bilar, hus och förstör grödor. Den 10 april 2001 drabbades USA av den mest kostsamma hagelstormen i landets historia då Kansas, Missouri och Illinois fick värden för sammanlagt två miljarder dollar förstörda av hagel.
Det är inte för inte som den amerikanske meteorologen Snowden Flora har kallat hagel för den vita plågan.
Men hagelkorn kan också landa snyggt och fint på marken och om de gör det på ett lätt snötäcke och om vinden råkar vara den rätta och ifall detta inträffar på ett öppet fält, en skolgård eller kanske på isen – då kan det lilla haglet bygga sin egen rulle av snö. En rulle som när solen fått värma den ser ut som en Homer Simpson-donut men 40 centimeter stor och inte sällan i sällskap med mängder av liknande rullar.
Märkliga väderfenomen behöver märkliga, och mycket speciella, omständigheter för att uppstå. Och den som varit med om ett fenomen orsakat av vädret glömmer det knappast. Som Lennart Ebers från Slättevrå mellan Ljungby och Halmstad som jag intervjuade för en bok om just naturfenomen för några år sedan.
Den 28 december 1985 var han tillsammans med tre kamrater ute på Hyhultasjöns spegelblanka is för att pimpla abborre. Vädret var gråmulet men trots att det var sent på året höll kylan sig borta och de fyra fiskarna kunde njuta av dagen. Fiskelyckan var kanske inte den bästa med bara några småabborrar som resultat. När de suttit där någon timma hördes plötsligt en skarp åskknall och en blixt lyste upp himlen. Lennart Ebers tittade bort med ena stranden där ett dån hade börjat höras. ”Det bara tjöt”, säger han.
– När vi tittade så såg vi hur det började blåsa i grantopparna och jag förstod att det var en tromb eller något så vi började springa in mot stranden. Men vi hann inte långt. Vi kunde se hur det kom ett virvlande rör emot oss och bara någon sekund senare hade det hunnit i kapp oss. Den slog omkull oss och vi började snurra runt som spottloskor på isen. Våra grejor försvann fullständigt; pulkor, ryggsäckar med mat och den lilla fisk vi fått den hittade vi aldrig. Det enda som stod kvar på isen var isborren.
Lennart Ebers och hans kamrater åkte nedtryckta över den spegelblanka isen utan att kunna göra något annat än att bara snurra med i trombens virvel.
– Vi åkte runt i cirklar i kanske ett par hundra meter innan vi slog emot den strävare strandkanten och det blev stopp. Det var otäckt och fantastiskt men vi hann knappt tänka något. När vi kom till stranden var tromben borta och det var helt lugnt och ingen av oss kom till skada. Allt var över på 10–15 sekunder. Men alla våra saker var borta så det var bara att åka hem.
Naturen är fantastisk.