Under 1990-talet rapporterades mellan femtio och hundra fall av fästingburen hjärninflammation, TBE, per år. Sedan dess har siffran stigit dramatiskt för att år 2008 nå 213 insjuknade personer.
Men så 2009 dippade plötsligt insjuknade och stannade vid 199 fall. I fjol sjönk den till 171 fall.
Enligt Thomas Jaenson, professor i medicinsk entomologi vid Uppsala universitet, beror nedgången sannolikt på de kyliga vintrar vi haft de senaste åren.
– De två senaste snörika vintrarna har drastiskt ökat dödligheten bland rådjuren som är de viktigaste bärarna av fästingar. Förutom de snörika vintrarna så har de nu talrika stammarna av både räv och lodjur indirekt bidragit till att fästingarna blivit färre än tidigare eftersom rovdjuren dödar många rådjur.
– När rådjuren minskat drastiskt i antal så är det många fästinghonor som inte fått något blod och därför inte kunnat få någon avkomma. Det gör att vi nu har färre fästingar än på mycket länge.
Säsongen 2010/2011 upplevde svenskarna sin andra kalla vinter på rad, varför Thomas Jaenson tror att minskningen av antalet anmälda TBE-fall kommer att fortsätta. Dessutom tenderar nedgången att släpa något eller några år, varför den sannolikt skulle fortsätta även om rådjuren snart skulle möta mildare vintrar och färre rovdjur.
– Det kommer att ta åtminstone några år innan antalen rådjur och fästingar kan vara tillbaka på de nivåer de var på före de två senaste kalla vintrarna. Min gissning är att årets nedgång kommer att vara lika eller ännu tydligare än fjolårets.
Minskningen har hittills varit större i mellersta och norra Sverige än längre söderut. Men den nedåtgående trenden till trots – över tid räknar Thomas Jaenson och andra forskare med att fästingen kommer att fortsätta att breda ut sig norröver.
Nuvarande tillbakagång – som gäller både antalet fästingar och deras geografiska utbredning – ses som högst tillfällig i ett längre perspektiv.
I dag finns fästingen bara inom enstaka, mindre områden i Norrlands inland. Så kommer det inte se ut då 2000 går över till 2100, enligt Thomas Jaenson.
– Då kommer den att finnas i hela landet utom i fjällen, förutsatt att antalet hjortdjur inte minskar väldigt drastiskt.
I dag har enstaka fästingar påträffats så långt upp som i Överkalix. I Umeå anses de numera vara en självklarhet, om än inte lika vanliga som längre söderut.
– Det började med att det fanns mycket fästingar kring Stockholms skärgård och sedan spred de sig nedåt efter kusten. Men nu finns de ända upp mot Umeå. Och i hela södra delen av Sverige egentligen, säger Pia Forsberg, professor i infektionsbiologi vid Linköpings universitet.
Hon forskar kring fästingburna sjukdomar men jobbar också som läkare inom landstinget.
– En teori är att fästingarna sprids av sjöfåglar. Och det är klart att om fåglar sprider det hela då blir det väldigt effektivt för de flyger ju långa vägar, säger Pia Forsberg.
Just nu är hon den kliniska forskningsledaren för ett stort skandinaviskt projekt där individer som bitits av en fästing kommer in med den och samtidigt får lämna ett blodprov.
– Sedan analyserar vi fästinginnehållet och följer individerna under tre månader och ser vad som händer med dem – om de blir sjuka eller inte, och ett nytt blodprov analyseras för att se om antikroppar utvecklas mot mikroben.
Analyserna ger besked om hur vanligt det är att fästingar bär på antingen borrelia eller TBE – eller en kombination av dessa. Proverna testas även för förekomst av en tredje sjukdom, fästingfeber. Hittills har nära 4.000 fästingar och vidhängande blodprover samlats in för undersökning.
Fästingar trivs i gräs- och buskvegetation, särskilt där det är fuktigt. Det betyder att de återfinns i skärgårdar och kring sjöar – men också i svampskogen. Risken för smitta är därför också olika stor i olika delar av landet.
– Om du ställer dig uppe på ett fjäll i Norrland då är risken otroligt liten att du överhuvudtaget får en fästing på dig. Medan om du är söderut och där det är fuktigt, runt sjöar och vattendrag, då är risken mycket större att få fästingar och därmed också förstås risken att få sjukdom. Men vi har sett i vår studie att borrelia finns i ungefär 10–15 procent upp till 35 procent av fästingarna, beroende på vilket område man befinner sig i. Risken att insjukna i borreliainfektion är dock utomordentligt låg, säger Pia Forsberg.
– Och det är mycket mer ovanligt att en fästing bär på TBE än borrelia.
Sjukdomsfall i TBE måste rapporteras in till Smittskyddsinstitutet, och på deras hemsida finns statistik och kartor som visar var i landet smitta förekommer. Även landstingen kan ha information om riskområden för TBE – det har bland annat Stockholms läns landsting på sajten Smittskydd Stockholm.
– Vi rekommenderar att boende, fritidsboende, och personer som kanske inte bor i de här områdena men som vistas mycket i skog och mark i TBE-områden, ska vaccinera sig, säger Mona Insulander, smittskyddssjuksköterska vid Stockholms läns landsting.
Vilka symtom ska man vara uppmärksam på?
– Borrelia kan ge andra symtom också men det helt dominerande är den rodnad som sprider ut sig och som man ska vara observant på. Den ska man få antibiotikabehandling för, och får man det så får man inga mer besvär av den här bakterien, säger Mona Insulander.
– Det som är mycket påtagligt när det gäller TBE är en kraftig huvudvärk och ljuskänslighet. Det brukar vara de fallen som söker vård – och det är då man ska göra det. Har man väl fått en TBE-infektion blir den inte mindre allvarlig för att man söker sjukvård, utan man behandlar symtomen. För mot TBE finns det ingen behandling.
Enligt Mona Insulander är det också viktigt att plocka bort fästingen som bitit, så snart som möjligt. Hon rekommenderar Vårdguidens instruktionsfilm, som visar hur en fästing bäst tas bort.
– När en fästing väl har stuckit så överförs TBE omedelbart om det finns i fästingen, för viruset sitter i djurets spottkörtlar, säger Mona Insulander.
Allra bäst, enligt henne, är att granska kroppen noggrant eftersom fästingarna kan ta lång tid på sig innan de hittar ett lämpligt ställe att bita sig fast. Ett bad eller en dusch kan också hjälpa till att skölja bort dem.