Säsongslånga väderprognoser blir allt populärare i takt med att datorkraften och satellittätheten ökar. Men den svenska vädertjänsten SMHI aktar sig för att gå längre än de tiodygnsprognoser som tas fram på det gemensamma europeiska vädercentret ECMWF i England.
– Naturligtvis vill alla skåda långt bortom horisonten. Men redan efter någon vecka kan saker hända som ger en helt annan vädertyp, säger meteorologen Sten Laurin på SMHI till DN.se.
Han har sett hur andra vädermyndigheter, väderföretag och väderforskningscentra de senaste åren börjat ge sig på allt längre förutsägelser, men han har också konstaterat att många går på pumpen.
Enligt Laurin är det den engelska vädertjänsten Met Office som bildat skola för långtidsprognosticerandet. Engelsmännen har kört ut tremånadersprognoser i ett antal år. Men de gjorde ett rejält misstag inför sommaren 2009.
– De gick ut hårt med att det skulle bli världens grillsommar med varmt och torrt väder. Men det blev kallare än normalt och översvämningar i mellersta England. Då tyckte man inte det var så kul längre. Chefen fick be om ursäkt.
Meteorologin är komplicerad, och antalet förutsättningar man måste känna till för att göra korrekta prognoser är nästan obegripligt stort.
Ett dygn framåt är säkerheten ungefär 85 procent. Därefter faller den snabbt. När man kommer över fem dygn är det närmast meningslöst att tala om detaljer. Då har ändå träffsäkerheten ökat så att en femdygnsprognos i dag är ungefär lika tillförlitlig som en tredygnsprognos för några decennier sedan.
Den tilltagande osäkerheten beror inte minst på bristen observationer över världshaven, som täcker större delen av jordens yta. Finns det för få pålitliga observationer hjälper inte datorkraft. En felaktig uppgift som matats in kan växa och ge stora effekter. Sten Laurin jämför det med forna tiders timmerflottning.
– Så länge stockarna flöt med strömmen var allt frid och fröjd. Men så snart en hamnade på sned stockade det sig.
När man gör tiodygnsprognoser kör man om proceduren femtio gånger och lägger in lite olika störningar, förklarar Laurin.
– I delar av Arktis finns exempelvis inga mätpunkter. Så man gör olika antaganden. Om det är fem grader kallare på ett ställe där, vad händer då?
Om någon variant dominerar de 50 olika körningarna är det den man väljer, och man kan betrakta prognosen som någorlunda pålitlig. Men om det kommer ut tio klungor om fem med helt skilda lösningar är prognosen inte mycket att ha, menar Laurin.
Och det handlar bara om tio dygn. Ska man ge sig på säsongsförutsägelser kan man inte använda sig av vanliga kortprognosmetoder.
– Det man kan göra är att se tendenser, om det går mot varmare eller kallare väder. Men även om man gör en sådan prognos kan det en vecka senare dyka upp ett nytt lågtryck som ändrar förutsättningarna helt, säger Sten Laurin.
I vintras skrevs det en del om det storskaliga väderfenomenet NAO, Nordatlantiska oscillationen, som styr fördelningen av lågtryck och högtryck i vår del av världen. En del långtidsprognoser bygger på bedömningar av NAO.
Men Sten Laurin tycker inte heller att ett så relativt stabilt och generellt fenomen är helt pålitligt. Även NAO kan i princip ändra sig från en dag till en annan.
– Vi tycker att säsongsprognoserna lika ofta blir fel som rätt. Då kan man lika gärna singla slant. Så det finns egentligen ingen anledning att ge sig in i branschen.