Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Väderkatastroferna har inte ökat – ännu

Statistiken visar att allt färre dör i naturkatastrofer, samtidigt som allt fler naturkatastrofer rapporteras in.
Statistiken visar att allt färre dör i naturkatastrofer, samtidigt som allt fler naturkatastrofer rapporteras in. Grafik: DN.se / Källa: Naturkatastrofdatabasen EM-DAT
Trots all uppmärksamhet på förödande cykloner, översvämningar och värmeböljor: hur man än mäter finns inga säkra belägg för att den globala uppvärmningen hittills orsakat fler väderkatastrofer. Det betyder dock inte att det inte kan bli så i framtiden.

Kommer sommaren 2011 att bli behagligt lagom, eller kommer den att präglas av skyfall eller värmeböljor? Ingen vet, förstås. Men i kontrast mot de gängse scenarierna för ett varmare klimat finns ännu ingen tendens mot fler extrema väderhändelser i Sverige (se särskild artikel).

Det gör det inte för världen i sin helhet heller, trots att den globala medeltemperaturen ökat med nära 0,8 grader på ett sekel.

Hur man än väljer att granska de väderrelaterade katastrofer som inträffat under statistiskt mätbar tid går det inte att hitta tecken på att de blivit fler eller kraftfullare. Det är, märk väl, inte detsamma som att säga att den globala uppvärmningen aldrig kommer att ge upphov till fler extrema väderhändelser, så som modellerna från FN:s klimatpanel förutser. Men det kan dröja länge innan effekterna visar sig.

– Oavsett vilken effekt mänsklig påverkan har på klimatet – och jag är övertygad om att det finns en sådan påverkan – är det omöjligt att se den effekten i katastrofer som inträffat nyligen, säger den amerikanska forskaren Roger Pielke Jr i en mejlintervju med DN.se.

– Folk bygger naturligtvis upp berättelser och förklaringar grundade på tro och antaganden, men det är något annat än empirisk forskning, menar Pielke.

– Den vetenskapligt granskade litteraturen är enstämmig på den här punkten: Någon effekt av mänskligt orsakad klimatförändring på väderkatastrofer har inte någonstans kunnat påvisas för något fenomen.

Pielke är professor i miljövetenskap i Colorado, USA och expert på hur extrema väderhändelser påverkar samhället. Han är en aktiv forskarröst i klimatdebatten och har skrivit böcker i ämnet.

När Roger Pielke och två andra forskare i en studie undersökte om uppvärmningen kommer att ge fler eller starkare tropiska cykloner över USA blev slutsatsen att det dröjer minst 120 år, kanske så länge som 500 år, innan tecknen på något sådant går att upptäcka. Samtidigt visade studien att de ekonomiska förlusterna i USA på grund av cykloner har fördubblats varje decennium.

Hur kan dessa slutsatser gälla samtidigt? Det kan tyckas enkelt att reda ut om de extrema väderhändelserna i världen blivit fler eller inte. Men det är det inte.

• För det första kan man mäta olika saker. Antalet inrapporterade väderkatastrofer är långt ifrån detsamma som det faktiska antalet katastrofer (vilket är samma dilemma som i brottsstatistik). Och en del rapporter tar fasta på antalet dödsoffer, medan andra handlar om materiell förstörelse räknat i pengar.

• För det andra har en allt större del av bebyggelsen i takt med befolkningsökning och urbanisering förlagts till katastrofutsatta områden som flodbankar, kustband och instabil mark, och de materiella värdena i samhället ökar hela tiden.

• För det tredje är medieflödet mångdubbelt större än för några decennier sedan, och betydligt fler översvämningar och cykloner når våra rubriker än förr. Uppmärksamheten på just meteorologiska katastrofer har ökat sedan den globala uppvärmningen blev en stor fråga.

Mätproblemet uppmärksammas i en rad rapporter. Ett FN-stött belgiskt center för katastrofstudier, Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (Cred), konstaterade efter att ha fått fram att 80 procent av alla naturkatastrofer sedan 1900 ägt rum de senaste 30 åren att ”vad siffran verkligen visar är ökningen av registreringen av naturkatastrofer”.

Rapporter som specifikt studerat översvämningar de senaste decennierna visar liknande ökningar. Förklaringarna är dels den ökade sårbarheten för översvämningar, dels en drastiskt stigande inrapportering.

I Europa syns en tydlig ökning det sista decenniet och en exponentiell ökning de senaste tre åren. Förklaringen är enligt Cred främst en ökad aktivitet från medier och försäkringsbolag med ”högre känslighet” för mindre katastrofer (även om man håller öppet för en möjlig klimateffekt).

Återförsäkringsbolaget Munich Re beskrev till exempel i sin senaste årsrapport 2010 som det näst mest katastroftäta året hittills. Företaget slog fast att ”det stora antalet väderrelaterade naturkatastrofer … är en ytterligare indikation på en fortskridande klimatförändring”.

Ett starkt indicium på att vår känsla av fler väderkatastrofer beror på mer uppmärksamhet och flitigare rapportering är att andra katastrofer också tycks öka. Antalet vulkanutbrott, jordbävningar och sjukdomsepidemier som rapporterats har stigit i ungefär samma takt som översvämningar och temperaturextremer.

I statistiken över jordbävningar har dessutom antalet dödsoffer stigit, vilket sannolikt har en rad förklaringar: ökad folkmängd, allt fler som bor i städer (jordbävningsfarligare än landet) och slumpen. Men detta har uppmärksammats mindre än dödliga väderhändelser.

I väderrelaterade katastrofer har däremot antalet dödsoffer sjunkit kraftigt de senaste hundra åren. Globalt är nedgången i dödlighet 95 procent sedan 1920-talet.

Den största minskningen gäller antalet dödsoffer på grund av torka eller översvämningar – de två katastroftyper som skördade nio av tio väderorsakade dödsoffer under 1900-talet. Antalet människor som dör i stormar är också lägre nu än förr, men där syns inte samma tydliga tendens. I framför allt Asien och Afrika måste man i varje jämförelse bakåt i tiden också väga in den dramatiska befolkningsökningen.

Australien hamnar liksom USA ofta i fokus på grund av extrema väderhändelser. Det görs också mycket klimat- och väderforskning om landet. I vintras handlade det om översvämningar i Queensland och cyklonen Yasi.

I en studie av australiska väderkatastrofer sedan 1872 framgår att antalet tropiska cykloner som nått land sjunkit de senaste decennierna. Från 1880 till 1930 nådde i snitt en cyklon land vartannat år, medan det var drygt en vart femte år under perioden 1970-2010. Det värsta året var 1973, då tre cykloner nådde land. Men mellan 1990 och 2007 kom inte ett enda tropiskt jätteoväder in över Australiskt landområde.

Australiska meteorologibyrån har undersökt frekvensen av översvämningar i Brisbane. Före år 1900 skedde de med mellan ett och åtta års mellanrum, men under 1900-talet har de blivit allt glesare.

En brittisk sammanställning av tendenser för översvämningar fann 2006 att majoriteten av 195 mätstationer i floder världen över ”inte visat någon statistiskt säkerställd tendens när det gäller årliga maximinivåer”. På de övriga mätstationerna visade hälften en uppgång och hälften en nedgång.

I februari i år publicerades ett par brittiska studier om nederbörd som framställdes som bevis för att människans ökade utsläpp av växthusgaser leder till fler skyfall och översvämningar. Men Roger Pielke, som läst dem, menar att de i själva verket inte förändrar kunskapsläget när det gäller trender för extremväder. En av dem påvisar förvisso ökad nederbörd. ”Men det har inte kunnat visas någon ökad översvämningstrend som sammanfaller med ökad nederbörd”, förklarar Pielke i en kommentar till studierna.

Slutsatsen av allt detta kan sägas vara följande: Eftersom de flesta i dag vedertagna klimatmodeller pekar på att extrema väderhändelser blir vanligare när klimatet blir varmare kan det säkert finnas fog för att ropa ”vargen kommer”. Men det är inte detsamma som att säga att vargen redan är här.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.