Enligt Fredrik Reinfeldts pressekreterare Roberta Alenius händer det att teves kameramän skämtsamt påpekar att statsministern är jobbig att bevaka då han talar inför publik. Saken är nämligen den att han alltid rör sig på scenen.

– Ibland tar han ett steg eller två åt något håll, vilket gör det svårare att filma honom; när han går fram och tillbaka måste även kameramännen göra det. De kan inte springa iväg och ta en kaffe som med en del andra politiker, säger Alenius.

På samma sätt vill statsministern vara fri i ordet när han gör ett framträdande. Färdigskrivna tal är ingenting för Reinfeldt – för hans närmaste medarbetare gäller det att i stället ta fram ett så bra underlag som möjligt.

Moa Berglöf, 30, har jobbat tillsammans med moderatledaren sedan våren 2006 och är en av dem som kommer närmast att kunna kalla sig talskrivare. Men för DN.se påpekar hon nogsamt att titeln är felvisande.

– Fredrik håller väldigt sällan skrivna tal. Mitt arbete handlar om att ta fram underlag och fakta. Tillsammans med övriga personer i statsministerns stab kommer jag med infallsvinklar kring vad han kan prata om – även om det ofta är så att han själv har den tydligaste idén.

Rätt beteckning lyder i stället ”politiskt sakkunnig”. Lika torr är ordvändningen hos Socialdemokraterna; ”politisk sekreterare” är Anneli Toressons formella yrkestitel.

Men till skillnad från Moa Berglöf skriver hon faktiskt tal.

– Ibland håller jag i pennan och ibland hjälper jag andra som skriver eller tar fram underlag.

Hennes uppgift, säger hon, är att underlätta för talaren att förbereda sina anföranden så att budskapet når ut på bästa sätt.

– Varje tal är en process som startar med att jag tar reda på vad Mona Sahlin vill ha ut av anförandet. Ofta blir resultatet stolpar så att hon kan tala fritt, snarare än ett färdigt talarmanus.

Bäst blir det då det finns utrymme för spontanitet.

– Mona Sahlin är otroligt snabb i repliken. De bästa replikerna kommer till i debattens hetta, säger Anneli Toresson.

Inte minst då S-ledaren var yngre gjorde hon sig känd för att vara på hugget. Uppmaningen till Centerpartiets partiordförande Olof Johansson under teves slutdebatt i 1991 års valrörelse blev snabbt en klassiker:

– Försök inte gömma dig bakom mina kjolar, för de är redan ganska korta.

Den gången var Anneli Toresson inte med. Hon började skriva tal 1997, då för Göran Persson. Men Mona Sahlin har alltid funnits i närheten.

– Hon har haft flera olika roller och är en av Sveriges mest erfarna politiker. Vi känner varandra professionellt men umgås inte privat. Som partivänner delar vi en lång rad politiska minnen och bekanta.

En god relation till uppdragsgivaren är inte att underskatta som talskrivare. Formuleringar, uttryck samt värderingen av ord är grundläggande.

– Som talskrivare måste man vara lyhörd för talarens eget sätt att använda språket. Det omvända skulle aldrig fungera. Ens språk är både uttryck för personlighet, egna erfarenheter och erfarenheter man delar med större grupper. Inom arbetarrörelsen finns många uttryckssätt och värdeord som är ett gemensamt språkligt arv, säger Anneli Toresson.

På frågan om ordalydelser som är typiska för Mona Sahlin lyfter hon fram ”tillsammans är jag stark”. En udda mening, konstaterar hon, men framhåller också att den uttrycker något viktigt:

– När vi löser samhällsproblem tillsammans så blir inte bara landet starkare utan också individen. Mona Sahlin talar ofta om att hon vill att Sverige ska vara ett möjligheternas land för alla.

Inte heller Moa Berglöf umgås privat med sin uppdragsgivare. Hon beskriver relationen som professionell, men säger också att ”det är klart att man lär känna varandra ganska väl när man jobbar ihop varje dag”.

I statsministerns fall handlar terminologin ofta om ”arbetslinjen, ordning och reda i de offentliga finanserna samt om sänkta trösklar in på arbetsmarknaden och välfärdens kvalitet”.

– Han säger också väldigt ofta: ”Så upplever de det.” Då handlar det inte sällan om slutsatser från hans resor och möten med människor runt om i Sverige.

Moa Berglöf anser att bra tal måste ha, som hon uttrycker det, minst en ”gåshudspassage”. Därtill ska det ha en viljeriktning och – viktigast – komma från hjärtat och vara äkta.

Att dra historiska paralleller och sticka emellan med skämt är också av betydelse.

– Retoriska knep kan piffa upp ett tal, men det är viktigt att det inte tar över. Jag tycker att man bör kunna sin historia, men personligen är jag mer benägen av att vilja lyssna på den som blickar framåt snarare än den som spelar för mycket på nostalgi, säger Moa Berglöf.

Även Anneli Toresson lägger stor vikt vi språkets betydelse:

– Alla tal mår bra av illustrationer av olika slag, och av växlingar i ton och tempo. Det kan vara jämförelser, anekdoter, citat, formmässiga figurer eller annat. Vad som krävs beror på vilken typ av arrangemang och vilken typ av publik det är fråga om. Det är stor skillnad på vad som fungerar på ett torgmöte och en större ceremoni. Publikkontakten är avgörande. Skämt och liknande tillkommer oftast i talarstolen.

För att ett framträdande ska bli lyckat krävs gedigna förberedelser. Talskrivarna tar på förhand reda på vilka frågor som engagerar adresserad publik, hur scenen ser ut och hur många som väntas ansluta:

Är något ämne extra aktuellt på berörd ort? Vad är aktuellt inom just den här branschen? Kan det bli aktuellt med spontana frågor?

Men Toresson är sällan helt tillfreds:

– Jag är inte en person som blir nöjd. Det finns alltid saker som kan göras bättre. Men Mona Sahlin har hållit många starka anföranden. En del har inte så stor spridning, som talen vid partiets jobbtoppmöte, vår forskningsdag eller kultursamling. Många nämner talen i Almedalen och inte minst installationstalet när hon blev vald till partiordförande.

Då Moa Berglöf ombeds att lyfta fram ett tal hon varit särskilt nöjd med väljer hon ett från Moderaternas arbetsstämma i augusti 2005.

– Där talade Fredrik för första gången om Föregångslandet Sverige. Det var ett väldigt bra tal som lade ut riktningen för Moderaternas fortsatta förnyelse. Tydligt framtidsinriktat. Det tyckte jag om.

Politiska talskrivare är en yrkesgrupp med traditioner. Inte sällan har de själva tagit steget ut i rampljuset där de fått betydande positioner. Så var exempelvis Anders Borg en gång skribenten bakom Carl Bildts anföranden. Inom S är exemplen än mer talande: Olof Palme skrev åt Tage Erlander och Ingvar Carlsson åt Olof Palme.

Men varken Moa Berglöf eller Anneli Toresson planerar att lämna den relativa anonymitet de har i dag:

– Jag har inga egna politiska ambitioner utan trivs väldigt bra i bakgrunden. Jag tycker att jag har världens roligaste jobb. Det är lika kul varje gång Fredrik talar eller deltar i en debatt och jag får höra hur han både utvecklar sina egna tankar och resonemang och sedan knyter ihop det vi alla har bidragit med, säger Moa Berglöf.

Anneli Toresson säger sig inte heller ha några egna politiska ambitioner – däremot ambitioner för politiken:

– Politik är människors möjlighet att förändra sina samhällen. Det ställer krav på seriositet, att politiska företrädare inte säger en sak och gör en annan; att de inte hymlar med vilket Sverige man vill skapa. Min ambition är att försöka bidra till förändring och en ny rödgrön regering ledd av Mona Sahlin.