ANALYS.
Sju partiledare på sju dagar har framträtt i Almedalsscenen mitt i en djup ekonomisk kris. Men de riskfyllda politiska förslagen för att möta de akuta samhällsproblemen kom från fackliga ledare.
VISBY.
Det är bara drygt ett år till valet men Almedalsveckan 2009 blev inte startpunkten för valrörelsen. De två politiska blocken har ännu långt kvar till sina valbudskap. De rödgrönas gemensamma utspel med förslaget om fastighetsskatt föll snabbt i glömska i Visbyvimlet eftersom det mest framstod som en redigerad variant av regeringens politik.
Osäkerheten om den ekonomiska krisen gör att båda sidor tassar försiktigt fram med tydliga vallöften.
Men i stället för att fundera på uppläggen inför nästa års val finns en rad dagsproblem för politikerna att ta itu med. Det handlar om en ungdomsarbetslöshet som nått närmast ofattbara 30 procent, enligt SCB:s officiella statistik. Det handlar om de löntagare som verkligen drabbats av krisen, industriarbetarna.
Ekonomiprofessorn Henry Ohlsson visade på ett Almedalsseminarium hur krisen nästan bara syns i industriarbetarnas a-kassor, medan läget legat närmast oförändrat i övriga a-kassor.
– Det är industriarbetarna som tagit smällen. Men det har tappats bort i debatten om krisen. I stället handlar den om vad man ska göra för dem som kan drabbas senare, sade Ohlsson, och syftade troligen på diskussionen om storleken på statsanslagen till kommunerna.
Det fördes förvisso en högljudd diskussion om ungdomsarbetslösheten i Almedalen. Men det var samma ofruktbara konfrontation om las, lagen om anställningsskydd, där skyttegravarna är djupa och hårda medan ungdomsarbetslösheten skjuter i höjden.
Den organisation som förmått ta några djärva grepp för att försöka hejda arbetslösheten är IF Metall som i våras bröt mot alla heliga regler och gick med på förkortad arbetstid med sänkt lön i utbyte mot att deras medlemmar fick ha jobben kvar.
Och det var också IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä som kom med det mest vågade utspelet under Almedalsveckan när han sade att förbundet är berett att gå med på sänkta ungdomslöner som en krisåtgärd för att minska ungdomsarbetslösheten.
En annan öppning i skyttegravskriget om arbetslöshetspolitiken var när LO:s arbetslivschef Irene Wennemo på Folkpartiets seminarium intog en positiv inställning till förslaget om att införa lärlingsanställningar med sänkt lön.
Men de här ställningstagandena hördes knappt genom lobbyskrålet i Almedalen. När den bistra verkligheten infinner sig igen efter semestrarna visar det sig om det ändå var en början till ett nytt sätt att tackla krisens effekter.