... folkpartisten som tillsammans med partikollegan Mathias Sundin inför ett väljarkontrakt för de riksdagskandidater som är emot datalagringsdirektivet.
Varför?
– Vi vill belysa att man som enskild ledamot har ansvar för de frågor man röstar för och emot. Man ska inte kunna gömma sig bakom kollektivet på samma sätt som man gör i dag.
– Det är så lätt att stå i en valrörelse och lova en massa saker som man sen inte tar på allvar.
Vi har nyligen sett hur det kan gå då riksdagen får en politisk vilde. Före detta moderaten Göran Thingwall har gått emot sin förra riksdagsgrupp i frågan om erkännandet av folkmordet 1915 och kommer sannolikt att göra det i frågan om kärnkraften. Det räcker med att några få agerar så för att det ska få effekt på politiken.
– Ja, det gäller ju att hitta en balans – vi ska inte ha polsk riksdag i parlamentet. Men under FRA-omröstningen var jag den första sedan 1959 att gå emot partiet, det visar hur oerhört ovanligt det är.
– Men det är klart: gör man det för ofta så kanske man ska fundera över om man är med i fel parti?
Vad beror den starka partipiskan på?
– I Sverige har vi en tradition av att tro på kollektivet. Det är lätt att gömma sig bakom gruppen. Men man får bara så mycket makt som man tar sig.
Varför vore datalagringsdirektivet så farligt för Sverige?
– Det är ett steg på vägen mot ett alltmer kontrollerat samhälle, ytterligare en pusselbit.
– Jag tycker att vi ännu inte har fått svar på varför direktivet är så viktigt. Varför ska vi ha det?
Hur tror du att riksdagen kommer att rösta i höst?
– Det är jätteoklart. Nu har vi dragit på det in i det längst. Men Sverige är lydigast i klassen – kanske kan vi i ställa oss frågan om det går att förändra direktivet i stället för att svälja allt med hull och hår?