År 2001 levde 12 procent av unga mellan 20 och 29 år med låg ekonomisk standard. Bland pensionärerna var andelen exakt lika hög.

Numera ser verkligheten annorlunda ut. År 2009 hade andelen unga med låg ekonomisk standard nästan fördubblats – 22 procent låg siffran på då. Bland pensionärerna hade den krupit ned till 9 procent, uppger Ungdomsstyrelsen.

De yngre har alltså fått det sämre. Trots det är det de äldre som politikerna nu gynnar mest.

Varför?

Peter Esaiasson, statsvetare vid Göteborgs universitet, framhåller att det – till skillnad från vad många tror – sannolikt inte enbart rör sig om genuint röstfiske.

I stället kan pensionärernas övertag förklaras med kraftfulla intresseorganisationer som lyckats formulera ett tydligt problem. I det här fallet orättvisan med den så kallade ”pensionärsskatten”.

– Ungdomarnas intresseorganisationer är inte lika starka organisatoriskt och inte heller lika skickliga på att föra fram sina frågor, säger Esaiasson.

Det problem som seniorerna lyckats lyfta, framför andra potentiella valfrågor, är skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer.

Egentligen har ingenting förändrats i sak för landets 1,7 miljoner pensionärer. Så varför lyssnar då politikerna på pensionärerna just i år?

– Politikerna har gjort saker som pensionärernas intresseorganisationer har lyckats ta tillvara, säger Peter Esaiasson syftandes på de många sänkningarna av inkomstskatterna som genomförts under den senaste mandatperioden.

De äldre kan alltså hävda att de är orättvist behandlade – varför det nu bör vara deras tur att gynnas ekonomiskt.

– Organisationerna har funnit ett tydligt fall och har dessutom varit smarta nog att kalla det för pensionärsskatt. Trots att de egentligen inte betalar mer skatt än förut anser de sig också ha rätt till sänkningar.

Politikerna, som gärna vill framstå som lyssnande och förstående, tar till sig den definierade orättvisan och lovar att göra något åt den.

– Mona Sahlin var väldigt tydlig senast i dag (onsdag) under Sveriges Radios partiledarintervju. Hon sa att hon uppfattar skillnaden i beskattning som en grov orättvisa. Konsekvensen blir att hon vill reglera den.

Med andra ord är det inte så att politikerna nödvändigtvis ser sig om efter de största väljargrupperna, vilket ofta görs gällande, menar Esaiasson.

Och om så vore fallet är det långtifrån säkert att de skulle kamma hem fler röster enbart genom att visa de största väljargrupperna extra generositet.

– De äldre röstar inte så enhetligt att politikerna behöver vara rädda. De sprider sina sympatier mellan de politiska partierna och utgör alltså inte den maktfaktor man kan tro.

– Det är klart, lite valtaktik finns där; politikerna går dit de tror att de kan vinna. Men det är absolut ett större spel än så, vilket ofta glöms bort, säger Peter Esaiasson.

Fotnot: För vidare läsning hänvisar Peter Esaiasson till forskaren Achim Goerres vid University of Cologne i Tyskland.