Enligt professor Tommy Möller på statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet förefaller det som om frågan om förtroendet för partiledarna blir allt viktigare för väljarna.

– Förklaringen är att sakfrågor och ideologi tenderar att få en mindre framträdande roll när partierna befinner sig ganska nära varandra, säger han.

Samtidigt understryker han att valforskningen visar att få väljare röstar på ett parti bara på grund av att man gillar en partiledare.

– Vi vet att de direkta partiledareffekterna är begränsade. Däremot finns det mycket som talar för att indirekta effekter kan vara ganska stora, säger Tommy Möller.

Han pekar på att det vid flera tillfällen skett stora överflyttningar av röster under pågående valkampanjer.

– Det är svårt att belägga att det berott på partiledarens popularitet men det går inte att bortse ifrån att det sammanfallit med att partiledaren varit duktig på att få fram budskapet.

Tommy Möller konstaterar att trenden gått mot att partiorganisationerna sätter partiledarna mer i fokus och att det blir mer fokus medialt på partiledarna. I den frågan får han medhåll av Jesper Strömbäck, som är professor i journalistik vid Mitthögskolan i Sundsvall.

– Jag tycker att det är för mycket fokus på partiledarna. Det är politikens sakinnehåll som i slutändan påverkar människors liv, säger han.

Professor Henrik Oscarsson vid SOM-institutet i Göteborg pekar också på att väljarna i första hand röstar efter politikens sakinnehåll.

– Det finns väljare som partiledarröstar, även om de inte är så många. Det är väljare som har svårt att se några stora ideologiska skillnader mellan partierna. Därför ser vi stora partiledareffekter inom blocken men inte så mycket när det gäller blockbyten, säger han.

– Mona Sahlins låga förtroende hänger samman med opinionsläget för S, som fortfarande ligger under det senaste valresultatet. Mona Sahlin har fortfarande inte lyckats få väljarna nyfikna på henne eller tillräckligt nyfikna på den socialdemokratiska politiken, säger Henrik Oscarsson.