”Sverige ska vara en fristad för människor som flyr undan förföljelse och förtryck” skriver Alliansen i sitt valmanifest. I betydelsen identiska formuleringar finns hos den rödgröna oppositionen och de individuella partierna.

Detta handlar om flykting- och asylpolitik. Även på närliggande områden borde de tidigare sju riksdagspartierna komma överens om någon form av gemensam hållning i det fall de, som Lars Ohly föreslår, vill markera avståndstagande mot Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna inleder sitt invandringspolitiska program med att påpeka att de ser en helhet i frågor om invandring, bistånd, nationalitet och flyktingar. Den historiska och nuvarande politiken menar de på ett allvarligt sätt hotar den svenska nationella identiteten och sammanhållningen i landet.

Därför vill man bland annat skärpa kraven på medborgarskap, avskaffa permanenta uppehållstillstånd, införa obligatoriska dna-tester på asylsökande och begränsa invandringen av personer från ”kulturellt avlägsna länder” till ett minimum.

Över huvud taget är Sverigedemokraternas program präglat av att utanför Sveriges och Europas gränser finns ett stort hot som inte bara vill komma hit, utan har gjort det också, ofta av tvivelaktiga skäl. Att fler kulturer finns och syns i Sverige nu beskrivs som orsaken till bland annat kriminalitet.

Alliansen skriver i stället att ”nya influenser har berikat Sverige kulturellt, ekonomiskt och kunskapsmässigt genom alla tider”. Man tillstår sociala problem i bland annat storstädernas förorter och diskriminering på arbetsmarknaden, men understryker att felet ligger i systemet och inte hos människorna som kommit hit.

Ett annat problem, enligt alliansen, är att ”andelen sysselsatta är ungefär tio procent lägre bland utrikes födda jämfört med inrikes födda”. Detta vill man liksom de rödgröna åtgärda. Men arbetslösheten förklaras i stället av SD till en del med invandring. Man skriver att det i Sverige finns ett stort antal människor som åtminstone delvis är arbetsföra, men som ändå saknar arbete, och därför skulle arbetskraftsinvandring inte behövas.

Den nuvarande regeringen ser annorlunda på saken och har fört en politik med uttalad avsikt att öka möjligheterna för icke-svenska medborgare att arbeta här. De skriver att de vill fortsätta utvecklingen mot öppnare gränser och ökad rörlighet, samt att de som vill skicka pengar till sina anhöriga ska få göra det billigare.

”Det är positivt att människor vill arbeta och bo i Sverige. Arbete skapar förutsättningar för att utveckla den svenska välfärden och ger enskilda möjlighet att förverkliga sina drömmar”, skriver alliansen i migrationsbudgeten för 2010.

Också de rödgröna ”välkomnar arbetskraftsinvandring som en naturlig del av rörligheten över gränserna”. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Västerpartiet skriver på sina respektive program att migration har lett till mer idéer, kunskap och mångfald. Man menar att arbetskraftsbehovet kommer att öka och inte uppfyllas av dem som redan bor i Sverige.

Under den gångna mandatperioden har de politiska blocken anklagat varandra för brister i migrationspolitiken. I valrörelsen har de också pekat på hur motståndarnas politik liknar Sverigedemokraternas välfärdspolitik respektive skattepolitik.

Hur Fredrik Reinfeldt nu ställer sig till Lars Ohlys uttalande är oklart. I det här läget uttalar han sig över huvud taget inte om några politiskaförhandlingar i medierna, enligt pressekreterare Roberta Alenius.