1: Vad betyder statistiskt säkerställd?
Om en förändring är tillräckligt stor, så att man kan lita på att det inte är slumpen som orsakat den, då är den statistiskt säkerställd. Ett annat ord med samma betydelse är signifikant.
Det kan handla om att ett parti fått ökat väljarstöd mellan två mätningar. Skillnader mellan olika grupper (exempelvis kvinnor och män) kan också vara statistiskt säkerställda.
Viktigt: En statistiskt säkerställd förändring är inte 100 procent säker, utan säker till 95 procent enligt statistisk teori och metod. I genomsnitt pekar med andra ord var 20:e mätning åt fel håll.
2: Vad menas med felmarginaler?
Ökningar och minskningar i väljarstöd mellan två olika mätningar kan bli statistiskt säkerställda. Men när det gäller väljarstöd i en viss mätning anges istället resultaten med felmarginaler.
Exempel: Om Socialdemokraternas felmarginal är 2,4 procent i en mätning och väljarstödetet för S är 30,1 procent. Då kan väljarstödet lika gärna vara 27,7 procent eller 32,5 procent, med hänsyn till felmarginalen. Felmarginalerna gäller i sin tur med 95 procents säkerhet.
Ju större ett parti är, desto större är felmarginalen. Och ju fler som intervjuats i en undersökning, desto mindre är felmarginalen. Allt enligt statistikens lagar.
3: Hur går mätningarna till?
Vanligast är att opinionsinstituten ringer slumpmässigt utvalda hemtelefonnummer tills man fått ihop tillräckligt många svar. En mindre del mobilnummer brukar också ingå i undersökningarna. Vissa undersökningsföretag, som United Minds, kontaktar intervjupersoner via mejl.
Eftersom urvalet sker slumpmässigt bearbetas resultaten i efterhand för att bli representativt för svenska folket. Vanligt är att vikta utifrån hur väljarna röstade i förra valet, enligt teorin om att många röstar som de gjorde sist.
Undersökningsföretagen har extra svårt att nå socialdemokrater, ungdomar (särskilt unga män) och folk som bor på landsbygden. Därför viktas ofta resultatet efter fler faktorer, som ålder, kön, yrke och region.
4: Varför ger undersökningarna olika resultat?
TIDEN: Datainsamlingen kan ha gjorts vid olika tidpunkter, men resultatet redovisas samtidigt.
FRÅGAN: Frågorna kan ha formulerats olika och gett olika svar.
VIKTNINGEN: Opinionsinstituten använder olika metoder när de räknar upp och ner resultatet för att få representativitet, vilket kan påverka resultatet.
5: Vilka är osäkerhetsfaktorerna vid opinionsmätningar?
- Kommer alla som svarat i undersökningen att gå och rösta? Har de som svarat talat sanning? Enligt ”skämsfaktorn” vågar inte alla som tänker rösta på exempelvis SD tala om det, vilket gör att SD-väljarna kan underskattas av undersökningsföretagen.
- Eftersom opinionsinstituten viktar mätningarna efter hur väljarna röstade i förra valet kan faktiska förändringar i väljaropinionen tonas ner och sedan visa sig på valdagen.
- Svårare att få folk att ställa upp på opinionsmätningar. Ökat bortfall ger ett mindre säkert resultat.
- Väljarkåren är mer rörlig än någonsin. Förra valet bestämde sig 37 procent under augusti fram till valet, 20 procent sista veckan och sex procent på valdagen - vilket ökar utrymmet för överraskningar. Hur säkra mätningarna är fram till dagarna innan valet och hur mycket opinionsmätningarna påverkar valresultatet är svårt att mäta.
6: Hur påverkas väljare av opinionsundersökningarna?
TAKTIKRÖSTNING: När ett parti är nära fyra procent och riskerar att åka ut ur riksdagen vill människor hjälpa till.
ALLA VILL VARA VINNARE: Risk att vi väljer utifrån vilka partier det går bäst för i opinionsundersökningarna. Men mer troligt att fina siffror ger kraft och energi till partiarbetare som kampanjar hårdare och på så vis påverkar valresultatet.
MER SPEL, MINDRE SUBSTANS: Opinionsundersökningarna och det politiska spelet kan ta utrymme från politikens innehåll, sakfrågorna, och göra det svårare för oss väljare att veta hur vi ska rösta.
UPP FRÅN SOFFAN: Opinionsmätningar gör valet mer spännande och kan öka intresset för politik. Att det ser jämt ut - som i årets val - kan få fler att inse att just deras röst är viktig.
Fakta: Sammanställningen är gjort utifrån intervjuer med Mikael Gilljam, statsvetare från Göteborgs universitet, Jesper Strömbäck, medieforskare på Mittuniversitetet i Sundsvall, Nicklas Källebring ansvarig för opinionsmätningarna på Synovate och Toivo Sjörén ansvarig för opinionsmätningarna på Sifo.