Det är länge sedan nu som den då 17-årige grabben från bruksorten Degerfors skaffade samtliga partiprogram för att själv reda ut vilket parti han gillade mest. Som han redan misstänkt var han kristdemokrat.
– Jag var aktiv i kyrkan, men i min släkt fanns ingen som var politiskt
aktiv. För mig var det här resultatet av ett eget samhällsengagemang, politiken kändes viktig, säger Göran Hägglund.
Han är fortfarande medlem i Svenska kyrkan men beskriver sig som en ”kyrklig sällanbesökare”. Han pratar också ogärna om sin tro eller var han står i teologiska spörsmål som om Gud skapade världen.
– Jag tycker inte att det är särskilt relevant. Kommer man in på det som är trosfrågor så finns det en risk att folk börjar orientera sig efter vad jag tror, tycker och tänker. Trosfrågor hör inte hemma i politiken.
Han understryker samtidigt att kristdemokratin naturligtvis härleds ur kristendomen. Men det är inte tron på någon högre makt som kommer i första hand utan den kristna människosynen.
– Det handlar om relationer männi-skor emellan och skulle kunna komprimeras ner till sentensen att vi ska bete oss mot andra som vi själva skulle vilja bli behandlade av andra.
Göran Hägglund säger att kärnan i hans engagemang handlar om synen på människors lika värde, men att alla människor också är unika: det måste finnas ett utrymme för personliga olikheter och att forma sitt liv som man vill.
I KD:s idépolitiska förslag inför rikstinget, som hålls om några veckor, talas om människors lika värde oavsett kön, etnicitet och sexuell läggning. När det gäller det sistnämnda har både partiet och Göran Hägglund haft svårt med hur de ska förhålla sig till homosexuellas rätt att gifta sig eller skaffa barn. Många kristdemokrater var upprörda när riksdagen i fjol röstade igenom lagen om könsneutrala äktenskap.
Göran Hägglund ville utmönstra begreppet äktenskap ur lagstiftningen och kalla det något annat, till exempel giftermål. Därmed skulle det bli möjligt för människor av samma kön att gifta sig med varandra samtidigt som kyrkor kunde vägra att viga par av samma kön.
– Det kloka skulle vara att man har det här giftermålet, och människor som vill ha det går och registrerar att nu vill vi bli ett par. Sen väljer man själv hur man vill uppmärksamma det – vill man ha en fest hemma, vill man gå till en kyrka. Det är upp till varje kyrkas medlemmar att utifrån sin teologi avgöra vad man vill godkänna eller inte godkänna. Det är ju ingenting som vi politiker ska göra.
Göran Hägglund är också skeptisk till att två homosexuella par av olika kön skaffar barn tillsammans.
– Jag tror att det bästa är att barn i en uppväxtsituation kan identifiera sig med både en man och en kvinna i sin närhet. Det handlar också om barns rätt att veta sitt ursprung. Det är något som visat sig vara väldigt betydelsefullt. Vi ser bland annat att adopterade gärna söker sitt ursprung för att hitta sitt sammanhang. Och det tycker jag är viktiga bitar.
Men om ett manligt och ett kvinnligt homosexuellt par skaffar barn har man ju manliga och kvinnliga förebilder och man vet vem som är förälder?
– Ja, om man ordnar det på det sättet. Att man får möjlighet att träffas och umgås.
Tycker du då att det fungerar, det är ju inget ovanligt sätt.
– Nej det är verkligen inte ovanligt. För det första, det går inte att förbjuda att människor sätter barn till världen. Det andra är att det är viktigt att tänka på att barn ska veta sitt ursprung och att man får möjlighet att identifiera sig med både man och kvinna. Vi eftersträvar att barn ska få växa upp med båda sina föräldrar. Vi försöker eftersträva de här små gemenskaperna där barn kan växa upp i den trygghet det innebär i den lilla gemenskapen.
Är det då kärnfamiljen med man och kvinna?
– Det går inte att reglera. Det som är idealt för mig är att barn vet sitt ursprung och får möjlighet att växa upp med både kvinna och man.
Hur kan du vara så säker på att kärnfamiljen är den ideala uppväxtmiljön?
– Man tror ju utifrån psykologisk forskning att det är väldigt bra. Vi eftersträvar att man ska få gemensam vårdnad, vi eftersträvar att det i barns uppväxtmiljöer ska finnas både man och kvinna. Det är klart att det bottnar i att vi tror att det är bra utvecklingspsykologiskt att det sker på det sättet.
Göran Hägglund funderar en hel del på hur mycket politiken ska lägga sig i människors liv, hur stor och stark staten egentligen ska tillåtas vara. Kritiken mot den reglerande staten som har utmynnat i ett resonemang om ”verklighetens folk” som han försökt lansera det senaste året. När han får frågan om vad som är ovanligt folk tittar han menande på oss journalister och skrattar gott. Vad han menar med verklighetens folk eller vanligt folk sätter han hellre ord på.
– Med det menar jag folk som utsätts för det som överheten i olika tappningar beslutar om eller anser att de ska följa. Verklighetens folk är de som blir föremål för olika regleringar och påfund ovanifrån.
Han efterlyser därför en diskussion om politikens gränser och ett nytt synsätt.
– Det måste finnas ett utrymme för människor att själva kunna avgöra saker och ting. Annars plockar vi ifrån människor beslutandeförmågan men också ansvaret för de egna besluten.
Och då får vi ett samhälle som jag tror att det skulle vara väldigt olyckligt om vi fick.
Därför är KD emot kvoteringar av både föräldraförsäkring och bolagsstyrelser. Göran Hägglund tycker att den som startar ett företag har en ovillkorlig rätt att avgöra vilka som ska vara i ledningen för det bolaget.
– Jag tror varken att det är bra för äganderätten för den som startar och driver ett företag eller för kvinnor som blir inkvoterade. Man ska vara där för att man är kompetent.
Kristdemokraterna balanserar kring fyraprocentsspärren i opinionsmätningarna. Partiledningen får kritik av erfarna kristdemokrater för otydlighet och starka profilfrågor efterlyses. Men lagledare Hägglund bär inga spår av oro. Han sjuder av entusiasm för den nyupptäckta musiktjänsten Spotify och vaknar aldrig på småtimmarna för att grubbla över partiets vägval.
– Jag har två bra egenskaper som partiledare. Den ena är att jag sover som en sten och den andra är att jag har lite distans till det jag håller på med.