Ställde Miljöpartiets kongress upp bakom ledningens manövrerande för att få till en rödgrön valplattform för regeringsbildning?

– Ja, i huvudsak har den gjort det. Den stora kompromissen partiet fått gå med på i förhandlingarna med S och V har gällt miljö- och klimatfrågor. Där har MP fått backa rätt avsevärt, vilket kongressen accepterat. Samtidigt ville man ha kvar lite av MP-profilen och fick med en hårdare skrivning vad gäller arbetstidsförkortning än den partiledningen lagt fram. Det leder inte till några större konsekvenser på kort sikt – vad som sker på längre sikt är en annan sak.

Vacklande väljare har hittills i valrörelsen funnit föga hos någotdera av blocken. Gjorde MP-kongressen något som kan motverka det för Miljöpartiets del?

– Partiets ledning vill framför allt rida vidare på den vinnarvåg som inleddes förra sommaren, med en politik som får stöd från nya grupper av väljare, främst i storstäderna. Den politiken har kongresssen stött, med inslag som krav på kvalitativt bra och god mat, bra kollektivtrafik och liknande som tilltalar den nya medelklassen i storstäderna.

Kommer då den politiken att gå hem även i fortsättningen?

– Det är frågan. Många väljare vacklar nu. Vad betyder MP-politiken i verkligheten, vad blir de konkreta förslagen från partiet och den rödgröna alliansen? Är väljarna lika positiva när den kanske visar sig bestå av höjda skatter och priser? Dilemmat är att det är lätt att vara emot saker i opposition, men desto svårare då man ska göra konkret politik av det.