Det är tre och en halv månad kvar till valet och kampen om vem som ska regera landet nästa mandatperiod är på väg in i sin sista fas. I de senaste opinionsmätningarna ligger Socialdemokraterna som bäst på samma låga nivå som i det förra valet. Mona Sahlin säger att hon är mer än medveten om det historiska faktum som partisekreteraren ofta inpräntar: Socialdemokraterna har i alla moderna valrörelser, med ett undantag, tappat väljarsympatier från slutet av maj fram till valdagen i september.

– Vi ska jobba ända in i kaklet den här gången. Det är självklart intressant vad just socialdemokratin får, men det är om vi får en rödgrön regering som avgör om vi vinner valet eller inte, säger hon.

Pressen är stor på S-ledaren att dels leverera ett bättre valresultat än företrädaren Göran Persson, dels också att ro det rödgröna samarbetet i land. Mona Sahlin börjar de flesta morgnar med att titta sig i spegeln och fråga om det är värt priset att vara toppolitiker. Oftast svarar hon ja, ibland nja, och stundtals bestämmer hon och spegelbilden ”låt oss vänta till i morgon och bestämma oss då”.

Hon vet hur det känns när svaret är nej, som när hon avgick som minister 1995.

– Det är viktigt att känna var de gränserna går eller när jag måste erkänna att jag inte har förtroende.

Mona Sahlin är född in i socialdemokratin. Hennes föräldrar var båda aktiva i partiet, det talades ständigt politik hemma. Ändå besökte hon alla ungdomsförbunden i Nacka innan hon slutligen gick med i SSU.

– Det var Olof Palme och Vietnamkriget som gjorde att jag blev socialdemokrat. Den generation jag tillhör var verkligen upprörd över kriget och man såg i hans ögon när han talade att han var lika upprörd.

När kan unga människor läsa samma engagemang i dina ögon, tror du?

– I värdefrågor, som till exempel kampen mot rasismen, hedersrelaterat våld och homofobi.

Det är inte svårt att tro på Mona Sahlin när hon svarar så. Annars kan hon vara svalt professionell i sina svar, men när de här frågorna dyker upp lyser engagemanget igenom.

När Mona Sahlin själv ska beskriva sin ideologi är nyckelordet jämlikhet. Hon säger att hon vill bygga ett samhälle som strävar efter så små klyftor som möjligt – mellan män och kvinnor, mellan olika delar av landet, mellan inkomstgrupper.

– De är bättre och friare samhällen. Jämlikhet betyder också att man har rätt att vara olik. Det är inte bara de ekonomiska klyftorna som ska vara små, utan kvinnor ska också få göra sina egna val och flyktingar slippa rasism och främlingsfientlighet. Inget av detta går att uppnå om inte politiken lägger sig i.

Mona Sahlins ideologi har förändrats genom åren.

– Jag såg inte i början att könstillhörigheten verkligen spelar roll för vilket liv man kan leva. När jag var i 20-årsåldern var jag emot kvinnoförbund och kvotering, jag tyckte det var förnedrande. Där har jag förändrats väldigt mycket. Det gäller också synen på arbete och kapital. Det var sånt man lärde sig stod i motsättning till varandra på SSU-kurserna, men efter ett tag började jag se att det inte var striden mellan arbete och kapital som gjorde Sverige rikt, utan snarare den samverkan som i grunden är den svenska modellen.

Mona Sahlin talar ofta om möjligheten till klassresor. Hon anser att Sverige fortfarande är ett klassamhälle, alla år av socialdemokratiskt styre till trots. Arbetarklassen finns ännu i termer av dem som sliter hårt för en låg lön, men Mona Sahlin vill också lägga till synen på hur man ser på utbildning:

– Man är rädd för bildade människor för att man känner sig underordnad.

– Men det räcker inte att säga att klyftan går mellan fattiga och rika, utan man måste lägga på ett ideologiskt raster som handlar om att det finns en över- och underordning som bygger på kön och etnicitet. En flykting från Irak kan vara läkare eller lärare, lika förbaskat riskerar han att inte få ett arbete eller inte få komma in på krogen på grund av sitt etniska ursprung. Om man sedan tittar på fattigdomen så är den också etnisk. Människor med flyktingbakgrund lever i en ekonomisk och klassmässig fattigdom.

Det har funnits tillfällen då Mona Sahlins ideologiska övertygelse hållit på att hamna i konflikt med partiets politik. Hon kämpade många år med hur hon skulle få partiet med sig på homosexuellas rätt att adoptera barn och ingå äktenskap.

– Det var långt ifrån någon självklarhet och jag brottades med mitt ideologiska samvete många gånger. Vad skulle jag göra om mitt parti bestämde sig för att säga blankt nej? Det finns frågor där man måste acceptera kompromissandet och sedan finns det värdefrågor där man måste undra var gränsen går där man gör för mycket våld på sin övertygelse.

Finns det några andra frågor som du brottats med men där partiet valt att gå motsatt väg?

– Det finns gränser för vad jag skulle berätta för er. Men synen på företagande, där är det fortfarande en process som partiet långt ifrån är färdigt med. Men jag har ju inte lämnat partiet så det betyder ju att de frågor jag tycker är viktiga, de är med.

En annan fråga där Mona Sahlin skilt sig från många partikamrater är synen på att anställa någon för att städa hemma. ”Pigavdrag” benämnde vissa socialdemokrater skatteavdraget för hushållstjänster, något som får Mona Sahlin att se rött.

– Som om de här tjänsterna i sig var något fult eller oideologiskt.

– Jag är fortfarande intresserad av hur ska man få fram fler företag inom den sektorn. Då handlar det om att till exempel sänka arbetsgivaravgifterna. Men dagens system, att min skatt ska bli lägre om jag köper dessa tjänster, det har jag aldrig tyckt varit ett bra system.

Vad är skillnaden mellan att subventionera de här tjänsterna med sänkta arbetsgivaravgifter och dagens skatte­avdrag?

– Min ideologiska kompass och min rättvisekänsla säger mig att det är absolut fel väg att gå. Om du subventionerar beteenden så kan du få folk att ändra vilket beteende du vill. Om jag subventionerar pizza så att den bara kostar en krona så är det klart att fler kommer att äta pizza. Det är en annan sak att stimulera tjänstesektorn genom sänkta arbetsgivaravgifter. De jobben är arbetsintensiva, miljövänliga och de passar väldigt bra för småföretagande. De behöver vi hjälpa fram.

Finns det någon fråga som får dig att vakna och grubbla på småtimmarna?

– Ja, det låter så korrekt, men det är verkligen sant. Rasismen, främlingsfientligheten, Sverigedemokraterna. Jag har följt utvecklingen i Danmark på nära håll och de misstag som mitt eget parti gjort där är ständigt närvarande.

I Danmark gick Socialdemokraterna de främlingsfientliga krafterna till mötes genom att ta över deras problemställningar och skärpa sin flykting- och invandringspolitik. En riktig mardröm för Mona Sahlin.