Talet (se det i sin helhet på DN:s Youtube-kanal) var exakt lika långt som Ohlys dagen innan – 31 minuter. Björklund varvade målande beskrivningar med bra och intressanta – och känsloskapande – kvinnoporträtt. Inte minst inledningen – om den 16-åriga flickan i Iran som blev hängd – var mycket stark och väldigt gripande. Sådana exempel gör mer än alla faktauppgifter i världen. Samtidigt visade valet av inledning på behovet av att vi, och alla andra, måste engagera oss för att skapa och vidmakthålla mänskliga samhällen.
Björklund tog upp många saker och områden i sitt tal – om än inte lika många som Ohly dagen innan: Berättelsen om iranska flickan Athefa, om EU-valet och Euron, om skattepolitiken, om Miljöpartiets utveckling, om ungdomsarbetslösheten och behovet av ett lärlingssystem, om behovet av företagare (effektivt symboliserad av Wilhelmina Skogh (hon levde 1849-1926)) och om skolan.
Han knöt ihop det hela genom att (delvis rekapitulera) fokusera på fyra viktiga framtidsfrågor: 1) Skolan, 2) företagsamheten, 3) behoven på sociala skyddsnät och 4) vikten av att det måste löna sig att utbilda sig, ta ansvar och anstränga sig. Noterbart var hur väl Björklund lyckades väva in Wilhelmina Skogh som exempel.
Något annat noterbart var hur väl Björklund lyckades koppla framgångsrika ögonblick i den svenska ekonomiska historien till framsynta beslut fattade av liberala politiker eller fattade i liberal anda.
Argumentation och bevisföring
Björklund fokuserade på ”logos” (dvs nytta), men hade också en hel del karaktärsargumentation. Det mest känslosamma i talet lades i inledningen – som inte kan ha lämnat någon oberörd. Jag har i min profilbeskrivning av Björklund skrivit att hans dominerande linje är ”realist” *) – det känns bra att kunna konstatera att det ordvalet i princip täcker allt som Björklund tog upp i sitt tal.
När det gäller underbyggandet av argumentationen använde Björklund rikligt med bevis med ”exempel” som dominerande beviskälla – utifrån hans syfte naturligtvis det bästa valet. Överhuvudtaget dominerade den faktiska bevisföringen (dvs fakta/statistik och exempel). Noterbart är också Björklunds skickliga användning av kedjebevisföring och definitioner. Där fanns några av talets allra starkaste partier.
*) Med ”realist” avses realism sett ur Björklunds eget perspektiv – du som inte delar en enda av Björklunds trossatser anser förmodligen att det omvända gäller. Notera att retorisk analys inte handlar om att värdera innehåll och åsikter – det handlar om att analysera hur valda åsikter förs fram och underbyggs.
Språket
Språket (elocutio på latin) var det område i talet där man märkte det allra största lyftet jämfört med förra året. Björklunds tal innehöll såväl bilder som rytmer och motsatser – flera mycket välformulerade. Framförallt fanns flera skickligt formulerade bilder och motsatser vilka båda brukar anses vara ordfigurer där syftet är att fascinera åhörarna. Personligen tror jag att Björklund lyckades med denna ambition.
På antalet skickligt utformade formuleringar kan man ana förberedelsetiden – de är nästan som årsringar på ett träd. Ska jag gissa så tror jag att talet har tagit minst fyra veckor att skriva och revidera – kanske mer än så (i sammanhanget kan det vara intressant att veta att man höll på med Kennedys installationstal (20/1 1961) i över fyra månader).
År 2008 var Björklund den som angrep oppositionen hårdast av de borgerliga politikerna. Talet 2009 innebar samma sak – flera och hårda angrepp på den röd-gröna oppositionen och speciellt på miljöpartiet som Björklund ansåg ha övergivit sina grundsatser från tiden för partiets bildande.
Totalt räknade jag till hela 16 angrepp – alltså ett varannan minut. Något för många angrepp i undertecknads smak – ibland kan det vara en fördel att välja den exformativa metoden (dvs att angreppet förblir outtalat och att man överlåter till lyssnarna att själva tolka in betydelsen). Det ska bli intressant att följa övriga Allians-politiker – om de också väljer att skärpa tonen mot de röd-gröna partierna.
Formuleringar man minns
Här finns det mycket att hämta när vi ska summera Almedalen 2009. Personligen gillade jag ”klassresor börjar i klassrummet” – en snygg kombination av metafor (bild), refractio (betydelseglidning) och polyptoton (användningen av ”klass” med olika ändelser).
Likaså uppskattade säkert många miljöpartijämförelsen tagen ur växtriket: Förr var de vattenmeloner (gröna på utsidan och röda inuti) men idag kan de mer liknas vid tomater. Och jämförelsen på slutet där Björklund tog upp att (s) var emot rikedom medan hans eget parti var emot fattigdom. Visst – dessa formuleringar har använts några gånger förr, men de fungerar.
Jag kommer att botanisera en hel del i Björklunds tal och plocka ut bra formuleringar. Du kommer att hitta en mer djupgående analys av formuleringarna i talet på Retoriktorget senare i veckan (bloggen).
Hos Björklund fanns flera pärlor som säkert återfinns på 10-i-topp så småningom.
Betyg Almedalen Jan Björklund:
Sammanfattning/”retoriskt betyg” (10-skala):
Inledning/intresseväckare: 9 Lämnade ingen oberörd (evidentia)
Budskap (tydlighet): 8
Argumentation: 9
Avslutning/uppmaning: 8 Kraftfull avslutning
Bevisstyrka: 8 Bra underbyggnad av argumentationen
Språkliga hjälpmedel: 8 Ett mycket starkt lyft jämfört med 2008
Engagemang/närvaro: 7 Närvaron stördes en del av manusarbetet
Retorisk Fair Play: 3 För många angrepp
Sammanvägt betyg: 7,5
Kommentar: Björklund bra förberedd och ett bra manusjobb från (fp).