Den rödgröna oppositionen föreslog på tisdagen att kommunerna ska få totalt nio miljarder kronor mer under två år utöver de summor som regeringen redan lovat. Pengarna kallas ”generella” och ska därmed användas till skola, vård och omsorg.

Ytterligare tre miljarder ska under samma period gå till riktade satsningar inom skola och sjukvård – men dem lämnar vi den här gången därhän.

De nio miljarderna ska nämligen, enligt oppositionen, ”medverka till 10 000—15 000 fler jobb i välfärden i kommuner och landsting”.

Valfläskkollen undrar: Stämmer det?

Vi låter finansdepartementet besvara frågan. Enligt dem ligger schablonkostnaden för ett jobb vid den här typen av insats på 740.000 kronor. Nio miljarder extra i kassan bör alltså räcka till lite drygt 12.000 arbetstillfällen.

Men, faktum är att effekten av de tillskjutna miljarderna skulle kunna bli större än så. Kostnaden om 740.000 kronor per jobb är nämligen ett bruttobelopp. Eftersom såväl stat som kommun får tillbaka stora delar av de satsade pengarna – exempelvis i form av kommunalskatt och färre utbetalningar av a-kassan – är troligtvis nettosiffran mer relevant.

Och den ligger, enligt finansdepartementet, på 300.000 kronor.

– Det blir kostnaden för staten i slutändan. Men det innebär inte att man kan dividera nio miljarder med 300.000 och få 30.000 nya jobb, säger Anders Bergvall vid finansdepartementets ekonomiska avdelning.

Anledningen är, påminner han om, omkostnader som uppkommer med fler anställda. Till exempel kan behov av nya lokaler uppstå.

Hur många jobb som verkligen skapas med nio miljarder extra vill Anders Bergvall inte uttala sig om; matematiken är för komplex. Dock räcker pengarna – räknat på nettosiffrorna – till långt fler än 12.000 arbetstillfällen.

Frågan som snarast bör ställas lyder alltså hur mycket de extra jobben är värda. Vad får de kosta? Och, vilka åtgärder är egentligen mest effektiva i jakten på nya arbetstillfällen?