När FRA-lagen skulle behandlas i riksdagen precis före midsommar i fjol var det knappast någon som räknade med att det skulle bli så dramatiskt som det faktiskt blev. Några borgerliga riksdagsledamöter ogillade förslaget och för en gångs skull utnyttjade de den makt de faktiskt har – att följa sin övertygelse i stället för partipiskan. Efter en känslomässig debatt och ändringar i sista stund klubbades lagen ändå igenom.
Men debatten hade varit så het och kritiken så hård att regeringen tvingades ta fram en tilläggsuppgörelse om att förstärka människors integritetsskydd.
På försommaren i år lämnade regeringen sitt förslag till riksdagen och i morgon ska det röstas igenom. I korthet går förslaget ut på att det blir fler kontrollstationer för hur FRA ska få bedriva signalspaning i kablar som passerar landets gränser:
- Enbart regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten får beställa signalspaning av FRA. FRA får alltså inte ta egna initiativ eller göra egna bedömningar av om det finns ett underrättelsebehov.
- Villkoren för signalspaning preciseras. Där ingår klassiska underrättelseteman som kartläggning av yttre militära hot mot landet eller mot svenska trupper i internationella insatser, men också spaning mot grov internationell brottslighet och terrorism med mera.
- En specialdomstol skapas för att pröva om FRA i varje enskilt fall uppfyller kraven för att signalspana. Domstolen tar inte ställning till själva underrättelsebehovet.
- När domstolen gett sitt godkännande måste FRA vända sig till den nya myndigheten Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten för att få tillgång till de kablar som är aktuella för signalspaning. FRA har alltså inte egen tillgång till all datatrafik.
- FRA får spara insamlat råmaterial i högst ett år.
I praktiken ska det här innebära att FRA bara får tillgång till en mindre del av all datatrafik som ständigt strömmar över landets gränser.
– All trafik som det inte finns något tillstånd för är heller inte tillgänglig för FRA, säger Sofia Krigsman, politisk sakkunnig på försvarsdepartementet.
Exakt hur stor del av trafiken som FRA kommer att hantera vill varken departementet eller FRA svara på, men bägge bedyrar att det blir en väldigt liten del av den telekommunikation som finns.
Men trots förändringarna har inte kritiken mot FRA-lagen tystnat. I helgen genomfördes demonstrationer på flera håll i landet och på debattsajterna är FRA-lagen fortfarande ett flitigt återkommande tema. En del av kritiken kan lite förenklat sammanfattas med att många svenskar ovetandes kommer att hamna i FRA:s register när myndigheten gör sina sökningar.
– Grundfrågan är hur FRA ska kunna skilja ut intressant trafik utan att ha en massiv trafikdatabas att utgå ifrån. I denna databas kommer med nödvändighet även svenskars kommunikationer att registreras, säger journalisten Per Agerman som följt FRA-debatten på nära håll.
FRA vill inte svara i detalj på vilka metoder som används för att urskilja intressant trafik.
– Vi väljer ut den intressanta trafiken med hjälp av specifika sökbegrepp riktade mot utländska företeelser, såsom t ex internationell terrorism eller hot mot svensk trupp placerad i utlandet.
– Risken för att inhemsk trafik inhämtas är försvinnande liten. Om så ändå skulle ske gäller tydliga rutiner för förstöring, som kontrollmyndigheterna kommer att övervaka, kommenterar FRA:s informationschef Anni Bölenius.
Även om debattvågorna stundtals går höga finns det egentligen ingen stor politisk motsättning när det gäller själva grundfrågan. Samtliga riksdagspartier vill att Sverige ska ha en signalspanande underrättelsetjänst.
I en gemensam motion skriver Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att signalspaning är ett viktigt verktyg för att spåra bland annat terrorism och spridning av massförstörelsevapen.
Ändå kommer de tre oppositionspartierna att rösta emot regeringens förslag i morgondagens votering. S tycker att regeringen ägnat sig åt att lappa och laga i lagstiftningen utan att fullt ut analysera vad den får för effekter.
– En sån här viktig lagstiftning måste man gå till botten med. Därför säger vi att man ska riva upp den och tillsätta en ny utredning, säger Peter Jonsson (S), ledamot i försvarsutskottet.
Samtidigt tror Peter Jonsson att människor är beredda att acceptera en signalspanande underrättelseverksamhet om de uppfattar att den till exempel leder till bättre skydd för svenska soldater i internationella uppdrag.
– Vi har sagt hela tiden att en underrättelseverksamhet måste finnas. Men det måste ske under såna förhållanden att det ger trovärdighet hos det svenska folket, säger Peter Jonsson.