Det beslut som Sveriges riksdag väntas fatta inom kort innebär att kärntekniklagens förbud mot nya reaktorer skrotas och det blir tillåtet att bygga nya – dock utan statligt stöd i form av direkta och indirekta subventioner. Det betyder att de kalkyler som nu görs tvingas stå på egna ben. Kärnkraftverken måste bli lönsamma.
Vissa energidebattörer, exempelvis den brittiske energiprofessorn Stephen Thomas, hävdar att det är omöjligt att bygga ny kärnkraft utan statliga subventioner. Ett skäl till det är enligt Stephen Thomas att elmarknaden nu är utsatt för konkurrens. Förut kunde elleverantörerna helt enkelt höja priserna för att täcka sina extra kostnader vilket gjorde att bankernas risk då var låg.
Den brittiska storbanken Citygroup har också tittat på vilka möjligheter ny kärnkraft har i Storbritannien. Resultatet är nedslående för kärnkraftsivrarna. Banken anser att det är ”extremt osannolikt att privata företag kommer att ta risken att bygga nya reaktorer utan stöd statligt stöd.”
Utan subventioner ska den som beställer ett nytt kärnkraftverk, i Sverige eller i Storbritannien, i dag lägga upp mellan 40 och 60 miljarder kronor. Men träffbilden är osäker redan från början.
I finländska Olkiluoto III stack de första förhoppningsfulla beräkningarna iväg från 3 miljarder euro till kanske mer realistiska 5,5 miljarder euro, närapå en fördubbling. Kärnkraftverket är flera år försenat och ännu inte färdigt.
Som alla investeringar i anläggningar av dignitet börjar det med analys, projektering, sträcker sig vidare över byggande och igångsättning – och slutar med skörden när vinsterna ska plockas hem. Det kan gå bra - eller hamna totalt snett som exemplet tunneln genom Hallandsåsen.
Startsträckan för ett kärnkraftverk handlar om i bästa fall 10–12 år. Mer realistiskt verkar vara 12–15 år. Livscykeln för ett kärnkraftverk bedöms vara 80–90 år, från en alldeles tom tomt, uppbyggnad, drift och slutligen avveckling. Den effektiva drifttiden då det ska tjänas pengar är med andra ord kortare, 40–50 år. Ambitionen är att den tiden ska utökas ytterligare ett tiotal år.
Inom näringslivet går det mesta av satsningarna på större anläggningar snabbare och avskrivningsperioderna är betydligt kortare. Det som eldar på kapitalkostnaderna för ett kärnkraftverk är förutom byggtid och finansieringsvillkor inte minst projektets komplexitet.
För att en ny kärnreaktor ska komma upp ur startblocken är det flera flaskhalsar som ska passeras. När alla finansiella upplägg väl är presenterade ska det beställas komponenter. Inte minst behövs en rejäl tryckreaktortank.
I dag är det bara ett företag i världen som bygger sådana tankar för den tredje generationens kärnkraftverk, Japan Steel Works på Hokkaido. Bolagets årsproduktion är för närvarande 5 tankar men ska bli 8 tankar.
Här gäller det alltså att vara snabbt på. I såväl Finland, Storbritannien och Frankrike planeras det för nya kärnkraftverk. Och då ska vi inte glömma bort att Kina och Indien har väldigt ambitiösa byggnadsplaner. När fransmännen beställde sin tank 2006 var leveransdatum satt till år 2015.
Detta hindrar dock inte ett världens största kraftbolag och Frankrikes stolthet, EdF att spå en ny kärnkraftsvår. Edf:s beräkningar pekar i en enda riktning – lönsamhet.
Per Byrenius, energimarknadsexpert på Pöyry Management Consulting tror på Edf:s beräkningar av kärnkraftens ekonomiska möjligheter. På frågan om en investering i en ny kärnkraftsreaktor - med dess skyhöga kostnader, flaskhalsar och slutförvaringsproblematik - är en lönsamhet affär svarar han, om än inte kategoriskt så dock tydligt ja.
– Enligt Edf:s kalkyler på det franska verket Flamanville hamnar priset per kilowattimme på 55 öre. Och då täcks gott och väl det avkastningskrav som ställs.
Analytikerna på Pöyry tror till och med att det lägre priset per kilowattimme, 40-45 öre, är lönsamt för ny kärnkraft.
Men vår turbulenta ekonomiska värld vill också ha ett ord med i kalkylerna - vilket kostnadsberäkningarna för Flamanville visar. De ursprungliga uppgifterna talade om 3,3 miljarder euro. Under finanskrisen 2008 justerades investeringskostnaderna upp till 4,0 miljarder euro. Före krisen antogs priset på lönsamhet vara runt 46 öre per kilowattimme. Nu alltså nära 10 öre högre.
Analysinstitutet Elforsk som ägs av statliga Kraftnät och branschorganet Svensk Energi, har i en rapport försökt analysera hela lönsamhetsbilden, inte bara kostnaderna för satsat kapital (räntor). Enligt rapporten, ”El från nya anläggningar” ska ett avkastningskrav på 6 procent och en avskrivning på 20 år ge nya kärnkraftverk en produktionskostnad (inklusive skatter, avgifter och bidrag) på 33 öre per kilowattimme.
De totala kostnaderna för konsekvenser vid eventuella reaktorhaverier ingår inte i de lönsamhetskalkyler kärnkraftsindustrin lägger fram. Reaktorägarna har hittills varit tvungna hålla sig med ett försäkringsskydd för skador upp till tre miljarder kronor. Kostnader därutöver har staten ansvarat för. Regeringen föreslår nu att ägarnas ansvar vid en olycka ska höjas till 12 miljarder kronor.
Osäkerheten är mycket stor när det gäller satsa på ny kärnkraft. Dit hör inte minst den politiska risken. Klart är att en satsning blir dyr, oerhört dyr - men troligtvis lönsam. Så länge kärnkraftverket tuffar på vill säga och levererar den energi som det är tänkt. Inträffar däremot en allvarlig reaktorolycka i klass med Tjernobyl, ja då blir det att plocka fram helt andra kalkyler. De kostnader som det då blir fråga om får skattebetalarna träda in och täcka.