När Jan Björklund gick i gymnasiet hemma i västgötska Skene var han så arg på rektorn som ville skriva in skolk i betyget att han organiserade en elevstrejk. Dessutom var den unge FPU-aren starkt emot såväl betyg som ett militärt försvar och kärnkraft.
Sedan gjorde han politisk karriär. Och blev en partiledare vars främsta profilfrågor är ordning och reda i skolan, mer kärnkraft och ett starkare försvar. Han vill dessutom att skolk ska skrivas in i betyget både på högstadiet och på gymnasiet.
– Det man tycker när man är 17 år är ju inte säkert att man tycker hela livet, säger Jan Björklund och skrattar lite förläget.
Trots förskjutningen i dessa sakfrågor har han hållit fast vid sitt partival ända sedan han i valrörelsen 1976 fångades av den dåvarande folkpartiledaren Per Ahlmarks kritik mot det socialdemokratiska förmyndarsamhället. Textilarbetarsonen tyckte sig kunna se det samhället överallt omkring sig där han bodde.
– Jag har alltid lite grann lockats av att gå mot strömmen.
Nu som vuxen kan han också se hur mycket han färgats av sin mors värderingar. Hon flydde från Norge undan kriget och nazisternas ockupation och tog med sig ett starkt engagemang.
– Mamma reagerade väldigt starkt på den antiamerikanism som fanns i Sverige på 1970-talet. Hon förstod inte hur svenskarna kunde skälla på USA, som hade räddat hennes hemland. Min världsbild har präglats av att västvärlden måste hålla ihop.
Grundtanken i Jan Björklunds ideologi är att samhället har ett ansvar för att människor ska få en start i livet som blir så likvärdig som möjligt.
– Men hur man utnyttjar de möjligheter som står till buds, det måste människor själva få bestämma. Och väljer man fel så måste man också ta ansvar för det. Samhället kan inte alltid vara där och rätta till allting, säger han.
Jan Björklund är stolt över att ha fått Folkpartiet att framhålla individens eget ansvar alltmer. Trots att hans interna kritiker kallar honom kravliberal.
– Ska individen ha mycket frihet så blir motkravet att man också tar ansvar.
Han tar ofta flykting- och invandringspolitiken som exempel. Han säger att integrationspolitiken fortfarande är för omhändertagande.
– Tänk om Karl Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs böcker hade bemötts på det där sättet! De fick ju leta reda på en jordplätt och bygga ett hus och börja försörja sig och stå på egna ben. Det borde vara grundattityden även i Sverige.
Varför är det i så fall inte det, ni har ju haft makten i fyra år?
– Det görs ett antal saker i den riktningen. Men det behövs mycket mer. Det är en attitydförändring som är långsiktig. Bostadspolitiken måste till exempel göras om, säger Jan Björklund och ger sin beskrivning av Rosengård och Rinkeby.
– Ungdomarna växer upp och ser knappast vuxna människor som har ett arbete. De lär sig att pengarna kommer ur Bankomaten, men de lär sig inte att pengar kommer från arbete.
Hur ser du på kritiken från andra liberaler att Folkpartiet inte längre värnar de svagaste?
– Det finns naturligtvis människor som är sargade, och då måste man ha regler som tillämpas med förnuft. Men de allra flesta som kommer hit och som har bestämt sig för att rycka upp sina bopålar och flytta över halva jordklotet, de är inte människor som måste tas om hand.
Trots att Folkpartiet ända sedan valet 2002 drivit kravet på att de som vill bli svenska medborgare måste klara ett språktest så har Jan Björklund inte lyckats övertyga sina borgerliga partiledarkolleger om saken.
– Men jag tror fortfarande att det vore ett viktigt steg för att förändra svensk integrationspolitik.
Han har varit den av de fyra partiledarna i regeringen som profilerat sitt eget parti hårdast. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) kunde till exempel inte dölja sin irritation när Jan Björklund den 14 januari i år, samma dag som regeringen beslutade om försvarets framtida inriktning 2010–2014, hade en debattartikel i Svenska Dagbladet. I den krävde Folkpartiet en annan försvarspolitik.
– Det är i hög grad en självkritik att jag säger så. Några av de beslut vi tog på 90-talet var rätt utifrån vad som hände då, men besluten på 2000-talet tycker jag att vi borde ha tänkt igenom noggrannare, säger han nu.
Varför sa du inte nej på regeringssammanträdet?
– Jag kan ju inte spräcka regeringen på försvarsfrågan. Men jag tror att vi i nästa försvarsbeslut behöver byta inriktning.
Om försvar är en fråga som tidigare officeren Björklund talar mer om än sina företrädare så är jämställdhet ett ord han använder mindre.
– Jag tycker att det är en i hög grad prioriterad fråga, säger han men förklarar att för honom handlar jämställdhet framför allt om att öka möjligheten att starta eget i vården och skolan, att höja läraryrkets status och att skapa lugn och ro för flickorna i landets klassrum. Och det talar han mycket om.
På Folkpartiets landsmöte i november handlade jämställdhetsdiskussionen däremot om att kvotera föräldraförsäkringen ytterligare.
– Röstsiffran blev 190 mot 10. Det finns inget stöd för den typen av tankar. Kvotering är inte liberalt. Kvotering innebär att man delar in människor i olika grupper och sen ska de grupperna kvoteras mot varandra. Man ser inte människor längre som individer, säger han.
Ändå var det en av hans företrädare, Bengt Westerberg, som införde pappamånaden i föräldraförsäkringen.
– När jag säger att kvotering inte är liberalt tänker jag framför allt på att kvotera bolagsstyrelserna. Visst kan man ha några månader uppknutna till den ena eller andra föräldern i föräldraförsäkringen, som vi har i dag. Men vi är inte beredda att gå längre.
Det händer ganska ofta att han vaknar på småtimmarna och grubblar över stora beslut, både i politiken och privat. En fråga som han oroar sig för både på ett personligt och politiskt plan är främlingsfientligheten.
– Våra grabbar är ju adopterade. De känner sig ju som om de vore födda här men de kommer för alltid att se annorlunda ut, säger han.
Jan Björklund har själv fått kritik för att underblåsa främlingsfientlighet när han talar om att ställa krav på invandrare.
– Jag blir bedrövad att så fort man öppnar munnen och är kritisk mot svensk integrationspolitik så finns det en dold anklagelse att man skulle vara främlingsfientlig. Det är helt fel. Om vi inte vågar diskutera öppet att vi har problem med vår integrationspolitik tror jag att det kan bli ett bakslag för hela invandringspolitiken. Risken är att människor vänder sig emot att vi ska vara ett öppet land, säger han.
Men hur gick då skolstrejken han organiserade på gymnasiet?
– Rektorn backade faktiskt. Det var ju dumt!