Varför får inte DN träffa dig personligen?
– Det jag sa på presskonferensen i Visby var alldeles sant. Jag orkar inte mera. Jag behöver få vila och samla krafterna. Även om långt ifrån alla medier har behandlat mig illa har de grova och osanna anklagelserna mot mig gjort att jag hellre skriver svar på era frågor än möter medierna igen. Jag tror de flesta kan förstå det.
Varför avgick du?
– Återigen. Jag orkade inte mer. Trycket mot mig och min familj har länge varit starkt på grund av vårdnadstvisten. När Aftonbladet konfronterade mig med uppgiften att jag skulle ha köpt sex förstod jag vilken uppmärksamhet en sådan anklagelse skulle skapa och att jag inte skulle kunna värja mig mot den. Ord skulle stå mot ord. I det läget gjorde jag vad jag kunde för att inte publiceringen skulle ske.
Många kände sympati för dig när du berättade om hur dina barn drabbades av mediebevakningen av din person, men den sympatin vändes i besvikelse när det senare framgick att du inte hade gett hela bilden. Hur ser du på presskonferensen i Almedalen i dag?
– Jag vet att det är svårt att förstå, men faktum är att hade jag nämnt att en kvällstidning hade allvarliga anklagelser mot mig hade alla velat veta vilka de anklagelserna var. Genom att inte nämna dem hoppades jag att Aftonbladet inte skulle publicera.
Vad svarar du dem som säger att du gav en vilseledande bild av dina verkliga avgångsskäl vid presskonferensen?
– Jag gjorde så gott jag kunde för att försöka bespara min närmaste omgivning osanna och mycket obehagliga medieuppgifter. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag inte lyckades, men jag hade inte gjort annorlunda om jag ställdes inför samma uppgift i dag. Jag kanske inte skulle ha nämnt mina barns namn, men de fanns så nära i mina tankar under de timmar då jag skulle samla ihop mig inför att möta pressen. Jag är inte människotypen som klarar att vara iskall.
Förstår du dem som känner sig lurade?
– Ja, det kan jag förstå med tanke på hur det har sett ut i medierna. Men det har aldrig varit min avsikt att lura någon. Mitt enda fokus var att bespara mig och min familj falska anklagelser.
Jag visste inte vad dina barn hette innan du sade det själv. Varför bidrog du själv till publiciteten om dem på det här sättet?
– Jag skulle aldrig, aldrig utnyttja mina barn på det sättet. Jag trodde att min avgång skulle bespara dem obehag. Allt jag gjorde handlade i grund och botten om att skydda dem från mer obehagligheter.
Hur reagerade du när Aftonbladet konfronterade dig med sina uppgifter?
– När Aftonbladet konfronterade mig på Visby flygplats kom jag från Stockholm och en förhandling i den vårdnadstvist som jag är en av parterna i. I det läget kom anklagelsen från Aftonbladet. Jag nekade och sa sedan ”inga kommentarer” för att få tid att smälta vad som sagts. Vi politiker vet att vi kan bli konfronterade med den här typen av uppgifter inför rullande kameror och att man måste tänka innan man svarar. Annars blir det ytterligare frågor och anklagelser som ska hanteras.
Har du haft någon kontakt med kvinnan som har talat med Aftonbladet?
– Det vet jag ju inte eftersom jag inte vet vem hon är. Låt mig också säga i detta sammanhang att när Aftonbladet säger att jag beskyller henne för att ljuga bara för att jag förnekar brottsanklagelserna så är det beklagligt. Så här är det som jag ser det: Ord står mot ord. Jag vet inte om hon misstagit sig eller hittat på hela historien. Men jag har inget behov av att ta ut någon ilska eller upprördhet på henne.
Mot bakgrund av den debatt och ryktesspridning som uppstått – har du någonsin köpt sexuella tjänster?
– Nej. Aldrig. Låt mig säga det igen. Jag avvisar bestämt uppgifterna som Aftonbladet har publicerat och därmed också brottsanklagelserna. Jag gör det nu, jag gjorde det den 10 juli till TT via min advokat och jag gjorde det flera gånger till Aftonbladet via min pressekreterare och statsministerns presschef på kvällen den 6 juli – samma dag som Aftonbladet konfronterade mig med uppgifterna.
Du sade vid presskonferensen att du har varit deprimerad, att du inte var någon Stålmannen, men inte Snövit heller, och att det fanns saker du skäms över. Vad är det för saker?
– Jag, precis som många andra, har gjort och gör saker man i efterhand kan ångra. Jag kan prata om sådant med människor som står mig nära, men människor i allmänhet behöver faktiskt inte veta det. Jag är inte längre en offentlig person och jag skulle vara oerhört tacksam om jag och mitt liv nu kunde lämnas i fred. Men jag vill återigen klargöra att jag inte gjort något brottsligt.
Hur tänker du försöka rentvå dig?
– Jag kan bara berätta som det är och sedan gå vidare med mitt liv.
Hade det varit bättre om du hade fått försvara dig i en rättslig process?
– Ja. Att inte kunna bli friad från de här anklagelserna och vetskapen om att de riskerar att hänga över mig under lång tid känns förfärligt.
Berätta om mötet på Wisby Hotell kvällen före presskonferensen. Vilka var med där och vilka beslut fattades?
– Det var jag som ringde statsministern och på egen begäran bad att få avgå. Jag lämnade inget utrymme för diskussion för jag hade bestämt mig. Det var också jag som ville hålla presskonferens morgonen därpå och som skrev ned det jag ville ha sagt.
Var formuleringarna vid presskonferensen dina egna?
– Helt och hållet, ja.
Du står nu i centrum för en ”affär” som riskerar att skada Moderaterna, alliansen och statsministern i valet. Vilket ansvar har du för det?
– Jag hoppas och tror att detta inte kommer att påverka valrörelsen som naturligtvis ska handla om politik. Människor är kloka. De förstår att skilja på politik och så kallade skandaler. Jag är övertygad om att när diskussionen återigen kommer att handla om politiska frågor så kommer det att gå bra för Moderaterna och för alliansen.
Utifrån sett verkar statsministern distansera sig från dig. Hur känns det, ni är ju vänner sedan länge?
– Jag upplever det inte så. Min avgång var mitt beslut och mitt enbart.
Vilka i regeringen har försökt stödja dig sedan du avgick?
– Jag har fått mycket sympati, både från kolleger, medarbetare, vänner och helt okända personer. Många förstår den mardrömsliknande situation jag har hamnat i där jag står anklagad men inte kan rentvå mig. Deras stöd betyder mycket.
Ångrar du i dag att du tackade ja till att bli arbetsmarknadsminister?
– Absolut inte. Jag har gjort så gott jag kunnat i en av vår tids absolut viktigaste politiska frågor. Vi har försökt återupprätta arbetslinjen och förstärka återgången till arbete för dem som varit långt borta under lång tid, till exempel genom nystartsjobben. Under tiden har jag fått jobba med otroligt fina medarbetare och många andra duktiga människor. Det ångrar jag inte en sekund.
Tänker du göra anspråk på din ekonomiska fallskärm?
– Jag har inte hunnit fundera på det. Det får bli en senare fråga.
Har du några tankar om nytt jobb eller vad du vill ägna dig åt framöver? Är politiken ett avslutat kapitel?
– Det får tiden utvisa. Det finns många sätt att kanalisera ett brett samhällsengagemang.
Vad tycker du om mediebevakningen kring din person den senaste veckan?
– Den har varit pressande. Som offentlig person får man räkna med hårdhänt granskning. Men sedan i onsdags är jag inte längre en offentlig person, men det tar nu inte medierna hänsyn till. Det lämnar mig med en dubbel maktlöshet. Jag kan inte försvara mig mot allt det som nu påstås och jag kan inte få min sak prövad i domstol eftersom det brott som jag anklagats för preskriberas efter två år. Vad som styrt Aftonbladet till publicering av oerhört grova anklagelser mot mig och om det verkligen är så vi vill ha det i Sverige – det hoppas jag verkligen att vi både får prövat och diskuterat så småningom.
Du har ju varit pr-konsult och ska väl vara expert på hur man sköter affärer i medierna. Varför gick det så snett den här gången?
– Livet är en ingen handbok i pr. Man gör så gott man kan. Och när det är krig på alla fronter i ens liv samtidigt – om barnen, om hedern och i politiken – så är det så otroligt lätt att göra fel eller säga fel. Jag har bara försökt skydda mina närmaste. Även om inte det gick, så vet de åtminstone att jag försökt.