Sedan i torsdags har Aftonbladet hävdat att anledningen till att Sven Otto Littorin avgick från sin post som arbetsmarknadsminister var att tidningen konfronterat honom med uppgifter om att han begått ett brott, och inte huvudsakligen med anledning av den vårdnadstvist han själv hänvisade till. Tidningen gick däremot inte ut med vilken typ av brott det handlade om eftersom, som de sa, Littorin inte längre var en offentlig person.
Men sedan svängde tidningen och på lördagen publicerade Aftonbladet en intervju med en nu 30-årig kvinna som uppger att Littorin köpte sex av henne för fyra år sedan.
Littorin har till tidningen vägrat att kommentera uppgifterna men enligt statsminister Fredrik Reinfeldt har han sagt att de inte stämmer. De bevis som Aftonbladet hänvisar till är den före detta prostituerade kvinnans egen berättelse och ett telefonnummer i hennes dator – ett telefonnummer om nu går till en representant för en förskola som uppger att numret tidigare gick till Littorin.
– Det är, som jag ser det, inte särskilt hållbart. Men om Littorin stämmer Aftonbladet för förtal handlar det om vem som argumenterar bäst. De skulle lika gärna kunna förlora som vinna ett sådant mål, säger Britt Börjesson, medieforskare vid Göteborgs universitet.
Att affären över huvud taget skulle bli ett föremål för domstol har den före detta Pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius svårt att tro.
– Det vore ganska märkligt eftersom Littorin är en offentlig peson som vid upprepade tillfällen fått chansen att dementera eller klarlägga det hela. Hade han dementerat det på goda grunder hade tidningen begått ett publicistiskt övergrepp genom att publicera. Vid de förutsättningarna hade han kunnat stämma Aftonbladet, säger han.
Att Aftonbladet går ut med uppgifterna trots att brottet är preskriberat och bevisningen tycks vara ganska knapphändig, är varken Börjesson eller Jigenius förvånade över.
– De har sagt a så många gånger att de måste säga b nu. Annars hade de framstått som oerhört ohederliga. Som ansvarig utgivare får man välja om publiceringen är så viktig att det är värt att riskera att åka dit i ett förtalsmål, säger Britt Börjesson.
– De hade redan antytt att det fanns stora nyheter och var helt enkelt tvungna att meddela vad, säger Pär-Arne Jigenius.
– En person ska inte kunna blockera en publicering genom att hålla sig undan och inte svara på frågor, tillägger han.
Jigenius är däremot starkt kritisk till att Aftonbladet till en början inte gick ut med hela nyheten.
– Det är mycket beklagligt att vi har fått den här perioden av ryktesspridning. En tidning bör förbereda sitt material så att man kan publicera hela storyn, inte sätta igång en rykteskarusell.
Aftonbladet tillförordnade ansvariga utgivare Lena Mellin har förklarat dröjsmålet med att tidningen ville ge Sven Otto Littorin en chans att bemöta uppgifterna. Britta Börjesson tror att det är mer uträknat än så.
– Jag tror att det handlade om att spara på karamellen för att sälja så många tidningar som möjligt under flera dagar. Det här är den största politiska nyheten just nu, säger hon.
Samtidigt menar hon att Littorin själv kan ha försatt sig i en större knipa genom att under sin nu så omskrivna presskonferens på onsdagen dra in sina barn i affären. ”Det finns tre skäl till att jag avgår: Emma, Gustav och Arvid”, sade han till den samlade presskåren. Barnen, menade Littorin, hade fått betala priset för hans offentlighet. De hade inte vågat gå hem när huset var belägrat av journalister och blivit kontaktade av reportrar när han själv låg på hjärtintensiven.
– Han kom med väldigt svepande anklagelser om pressens blodshunger. Hade han sagt att den och den journalisten på den och den tidningen kontaktade mina barn hade man kunnat ha en diskussion om det och han hade kunnat komma undan. Nu ser det ut som att han försökte dra en rövare men misslyckades.