”Det finns tre skäl till att jag avgår: Emma, Gustav och David”. Det är för barnens skull Sven Otto Littorin avgår som minister. De har fått betala priset för hans offentlighet. ”Du behöver inte gå långt tillbaka för att se att media förut satte en starkare gräns mellan det offentliga och det privata”, säger medieforskaren Mia-Marie Hammarlin.
Sven Otto Littorin (M) avgick på onsdagen med omedelbar verkan som arbetsmarknadsminister. Mediebevakningen av den vårdnadstvist han för med sin före detta fru uppges ligga till grund för beslutet. Enligt Littorin ska journalister ha ringt till hans barn och stått i vägen när hans åtta år gamla son ville in i familjens hus. Nyligen kom beskedet att förhandlingarna med ex-hustrun fortsätter och då orkar han inte mera.
– Det är en form av skandaljournalistik som vi ser allt mer utav. Så här har det inte alltid varit. Tänk på Ingvar Carlsson, man vet nästan ingenting om honom, säger Mia-Marie Hammarlin, medieforskare och journalist.
Samtidigt tycker hon att det är intressant hur Littorin upplever mediebevakningen som så massiv utan att det egentligen inte har varit ett regelrätt mediedrev emot honom.
– Mediedrev karakteriseras av en tydlig dramaturgi. Början, mitt, slut och gärna en rejäl peak. Ett mediedrev brukar vara chockartat och journalisterna kan nästan ha ett indirekt syfte. Som med Sahlins Toblerone. Peaken kommer när syftet uppnås, som när Borelius blev avsatt.
Vid mediedrev är det vanligt att politiker avgår. Men det här har alltså inte varit samma sak, i stället har bevakningen sträcks sig över flera år och enligt Hammarlin handlat om ren skandaljournalistik. Syftet har aldrig varit att få Littorin att sluta med sitt jobb.
– Journalistikens förutsättningar har förändrats. Marknadsvärden styr och saker som den här är en typisk följd av den ökade konkurrensen.
Hammarlin vill dock påpeka att den nya hetsen efter politikerna, att man inte bara granskar de offentliga utspelen utan också snokar i det privata, inte enbart är av ondo.
– I vissa fall finns det skäl att undersöka det privata, förr gjorde man det för lite. Jag har svårt att tro att man inte skulle gå ordentligt till botten med någonting som bordellhärvan på 70-talet om det hände i dag. Men här har det uppenbarligen gått över styr, säger hon.
Hon menar att när man kontaktar barnen, då har man passerat alla gränser för vad en journalistiken är tänkt att stå för. Då har man sedan länge glömt alla grundvärden.
– Och det är just när journalisterna börjar hårdbevaka familjemedlemmar som man ger upp.