De fem små riksdagspartierna har under ett par veckor fått utrymme att visa upp sin politik innan valscenen nu tas över av de stora M- och S-
elefanterna. En jämförelse visar på överraskande likheter och att den ideologiska gränsen inte går längs blocklinjen.
I varje val brukar något av småpartierna lyfta under de sista veckorna. 1998 var det Kristdemokraterna som fick nästan fördubblat väljarstöd på en månad och 2002 var det Folkpartiet som fick samma hisnande resa.
Valrörelsen ger alla riksdagspartier en ökad möjlighet att komma ut med sina politiska förslag och när väljarna står i valbåset är alla röstsedlar lika stora. Därför har de fem partierna satsat hårt på att komma med oväntade förslag och ny profil i början av augusti, för det är då lyften kommit i flera tidigare val.
Men partiernas blockbildning i en borgerlig och en rödgrön allians har gjort det svårare för småpartierna att slå igenom, och Centern vann inte mer än ett par procentenheter i förra valet. Men samtliga anstränger sig ändå för att sticka ut även i år:
- Kristdemokraterna lovar 10 000 jobb till funktionshindrade och lanserar Göran Hägglund som den roliga partiledaren.
- Folkpartiet relanserar sig som Kravpartiet, i skolan, mot unga brottslingar och mot dem som bär burka.
- Centerpartiets nya grepp är att sälja en del av Vattenfall och använda miljarderna till satsningar i Norrland.
- Miljöpartiet profilerar sig som Mittenparti med löftet om halverad tjänstemoms.
- Vänsterpartiet viker av till vänster med löftet om att stoppa vinster för friskolor.
Men löfteskarusellen blir snabbt förvirrande för väljarna, när till exempel både Centerpartiet och Miljöpartiet säger att de topprioriterar löftet om sänkt tjänstemoms och deras löften omedelbart avvisas av övriga partier i båda blocken.
Miljöpartiets valmanifest har också likheter med Kristdemokraterna, där båda vill gynna småföretag med sänkta arbets-givaravgifter och riskkapital. Och såväl MP som de tre borgerliga vill ha en allmän arbetslöshetsförsäkring i stället för dagens frivilliga a-kassor.
De borgerliga överraskar också.
– KD med höjt tak i a-kassan, Centern med löfte om höjd ersättning till svårt funktionshindrade, och FP med sysselsättningsgaranti för funktions-
hindrade.
Partiernas kärnväljare kan ändå känna igen sig i valmanifesten – KD som familjepartiet, C som företagarpartiet, FP som skolpartiet, MP som klimatpartiet och V som offentliga sektorpartiet.
Men det syns en tydlig ideologisk skiljelinje mellan de fem partiernas valmanifest; den går mellan Vänsterpartiet och de övriga. I den valplattform som antogs på V-kongressen står det klart att partiet vill ha grundläggande maktförändringar i samhället på företagens bekostnad, med stärkt strejkrätt, höjda arbetsgivaravgifter och sänkt arbetstid med bibehållen lön.
Nu intas scenen av de båda stora partierna och den 19 september ska väljarna välja både parti och block.
Frågan är om något av de små partierna lyckas hålla uppmärksamheten uppe ända till dess.