Åren 2006–2010 kan bli omskrivna i historieböckerna som mandatperioden då svenska väljare började byta parti som man byter skjorta. Hundratusentals väljare har gett politiker gråa hår när de flockvis vandrat över den politiska vallgraven till vänster och sedan klättrat tillbaka igen.
Svensk politik har haft stämpeln som en av de mest stabila i världen, där de flesta väljare stått till höger eller vänster från barnsben till graven. Och där Socialdemokraterna styrt nästan jämnt. Men den stämpeln har definitivt tvättats bort de senaste fyra åren oavsett valresultatet på söndag.
Opinionskurvan här bredvid över gapet mellan blocken visar upp en politisk berg och dal-bana som aldrig tidigare skådats i Sverige.
Orsaken till de dramatiska svängningarna kan fångas i fyra datum:
6 oktober 2006 läser den nya borgerliga statsministern Fredrik Reinfeldt upp regeringsdeklarationen. I regeringens politik ingår dyrare a-kassa och försämrade ersättningar till arbetslösa och långtidssjuka.
Det stod visserligen i de borgerligas valmanifest, men när åtgärderna genomförs under kraftiga protester från facken förändras bilden av nya Moderaterna för många väljare. De tycker att det ser ut som den gamla högern och vänder dem besviket ryggen. De borgerliga förlorar stödet från 700 000 väljare, som antingen går över blockgränsen eller lägger sig på sofflocket. Kring årsskiftet 2007–2008 är avståndet mellan blocken 1,4 miljoner väljare.
8 oktober 2008 presenterar S-ledaren Mona Sahlin en allians med Miljöpartiet och deklarerar att den ska vara till 2020. Två dagar senare tvingas hon backa och bjuda in även Vänsterpartiet sedan hennes parti gjort uppror.
Samtidigt som den internationella finanskrisen brutit ut och väljarna gav regeringen högt betyg framstod Mona Sahlin som en politisk ledare som inte ens kunde styra sitt eget parti. Socialdemokraterna rasar från 45 till 39 procent på en enda månad, och därefter fortsätter nedgången.
3 maj 2010 presenterar de rödgröna sitt gemensamma budgetalternativ. Oppositionen ställer sig bakom nio tiondelar av de borgerligas stora skattesänkningar, men lägger på ett flertal små höjningar, på bensin, fastigheter, förmögenheter. Väljarnas stora förhoppningar om en alternativ politik vänds till besvikelse för många. De rödgrönas klara opinionsledning i april vänds till ett underläge i juni.
31 augusti 2010 presenterar de rödgröna sin regeringsplattform. Många väljare har svårt att se en tydlig ideologisk skillnad mellan blocken. De borgerligas knappa övertag i opinionen ökar till en klar ledning.
I mediedebatten sägs att det har varit en tråkig valrörelse om ingenting. Hundratusentals väljare har uppenbarligen en helt annan uppfattning.
De har tagit ställning till de politiska alternativ som presenterats under fyra år och gör det på nytt på söndag.