En stor del av Sveriges befolkning lever i allt större utsträckning sina liv på internet. Vi skickar mejl, surfar, shoppar, dejtar – snart sagt allt ryms på nätet. Och allt vi gör kan spåras. Därför hämtas också allt mer av den bevisning som polisen använder i sina utredningar från nätet.
En viktig del i det polisen söker kallas trafikdata. Det är uppgifter om vem du ringt eller mejlat, när du gjorde det samt var du befann dig. Innehållet i samtal och mejl ingår inte.
Att trafikdata spelar en växande roll i brottsbekämpningen intygas av polisen i såväl Sverige som andra EU-länder. Det gäller både spaningsarbete och bevisning i domstol. Men exakt i vilken utsträckning polisen använder sig av trafikdata vid förundersökningar är det ingen som vet eftersom statistik saknas.
– Alla poliser har rätt att begära ut loggar. Och teleoperatörerna är omkring 500 till antalet. Det gör att det inte finns någon möjlighet att föra statistik, säger Anders Ahlqvist vid rikskriminalens it-brottssektion till DN.se.
Inte heller EU-kommissionen har lyckats skaffa sig någon tydlig bild av vilken betydelse trafikdata spelar i polisarbetet. Det är särskilt problematiskt eftersom det betyder att ingen vet vilka effekter EU:s datalagringsdirektiv har haft. Direktivet anger vilka data som ska sparas och hur länge. (Sverige har ännu inte infört direktivet, se bakgrund.)
I en rapport från kommissionen där synpunkter hämtats från polis- och rättsväsendet i samtliga medlemsländer, konstateras att dokumentationen är bristfällig eller obefintlig. Detta trots att medlemsländerna ålades att samla statistik när direktivet infördes.
Det svenska polisarbetet försvåras avsevärt av att Sverige inte har infört datalagringsdirektivet, menar Anders Ahlqvist på Rikskriminalen. Och det beror till stor del på ett annat EU-direktiv, Ipred, som innebär att operatörer efter domstolsbeslut är skyldiga att lämna ut uppgifter om abonnenter som misstänks för illegal fildelning.
Med motiveringen att enskilda individers integritet riskerar att kränkas har dock flertalet aktörer motsatt sig Ipredlagen. Resultatet blir att de ofta raderar informationen snarast möjligt.
– Tidigare behöll operatörerna sina loggar under flera månader, upp till ett år, om det ville sig väl. I dag varierar lagringstiden från noll till något fåtal dygn, säger Anders Ahlqvist.
Ytterligare en anledning till att teleoperatörerna inte sparar lika mycket trafikdata – loggarna – är att det inte heller finns något ekonomiskt skäl. Numera betalar de flesta en fast månadsavgift och då behöva inte trafikuppgifterna vid fakturering.
En vanlig uppfattning är att trafikdata oftast nyttjas i jakten på pirater och olagliga fildelare. Åtminstone är det den bild man får om man följer ”vulgärdebatten”, menar Ahlqvist. I själva verket använder polisen oftast loggarna under arbetet med grova vålds- och narkotikabrott.
I EU-kommissionens rapport påpekas dock att medlemsländerna har gjort mycket olika tolkningar av vad datalagringsdirektivets formulering ”allvarliga brott” betyder. I Storbritannien har data som sparats enligt direktivet använts i upphovsrättsmål. I vissa länder krävs det ett brott som kan ge minst 5 års fängelse för att data ska få begäras ut, medan det i andra lämnas fritt till åklagare och domare att avgöra.
Hur används då trafikdata i praktiken? Anders Ahlqvist tar ett exempel hämtat från den svenska verkligheten:
– Vi hade ett mord i norra Svealand där vi hittade personen ihjälslagen på en parkeringsplats. Där fanns inte ett enda tekniskt spår att säkra – och det vet alla poliser, då är det jättesvårt.
– I stället blev elektroniska spår helt avgörande. Vi kunde konstatera att målsägande hade haft en ganska omfattande elektronisk kommunikation med gärningsmannen. Efter det kollade vi mobiltelefontrafiken och såg att de hade haft kontakt kvällen före mordet. Positionerna för mannens mobil visade att mannen hade färdats från sin bostadsort till offrets bostadsort. Efter det kunde vi gripa honom på Västkusten.
Men eftersom polisen sedan ett och ett halvt år har fått svårare och svårare att få ut information om datatrafik noterar man nu allt fler ouppklarade brott. Påståendet går visserligen inte att belägga med statistik, men enligt Anders Ahlqvist är sambandet tydligt.
- Jag kan konstatera att vi ses med misstänksamma ögon av våra utländska kolleger eftersom vi ofta inte kan ge dem den information som de efterfrågar.
DISKUTERA
Vad anser du om datalagringen? Här kan du diskutera frågan.