Att reformer är finansierade betyder att de täcks av
• de ökade intäkter till statens budget som förväntas på grund av att BNP ökar,
• att skatter höjs eller
• att utgifter skärs ned.
Att reformer är underfinansierade betyder att staten måste låna pengar till dem.
Finansminister Anders Borg (M) anklagade i DN Debatt för några dagar sedan de rödgröna för att ha underfinansierat sin valbudget med ungefär 20 miljarder kronor. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) upprepade siffran i TV4:s valdebatt på torsdagskvällen.
Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Thomas Östros tillbakavisade i en egen debattartikel anklagelsen och framhöll att de rödgrönas förslag ryms inom samma reformutrymme som regeringen själv angett.
Östros anklagade i sin tur regeringen för att ha brutit vallöftet från 2006 om att fullt ut finansiera sina skattesänkningar och i stället lånat till delar av dem. Han menade att regeringen även under kommande mandatperiod kommer att bryta finansieringslöftet, eftersom den planerar för större skattesänkningar än den säger.
Det så kallade reformutrymme som både regeringen och de rödgröna anammat, 12,8 miljarder kronor för nästa år, bygger på regeringens prognos om Sveriges ekonomiska tillväxt. Det betyder inte att det är ofinansierat, menar professor Lars Calmfors, ordförande i Finanspolitiska rådet.
– När BNP växer ökar skatteintäkterna automatiskt, men de offentliga utgifterna ökar inte i samma takt. Tar man inga nya beslut ligger till exempel barnbidrag kvar på samma nivå, medan andra utgifter kanske är indexreglerade efter priserna. Det betyder att i frånvaro av aktiva beslut förbättras budgetsaldot. Det skapar ett reformutrymme.
Om man utöver detta utrymme vill genomföra saker som kräver stora utgifter måste man antingen höja några skatter eller skära ner några utgifter. Man kan också vända på det: De rödgröna föreslår exempelvis en del skattehöjningar, och därutöver har de det reformutrymme som båda blocken är överens om.
– Att tala om ett reformutrymme var något den nuvarande regeringen började med för ett par år sedan för att få en fastare analysram för vad man skulle ha råd med.
– Många gillar inte uttrycket reformutrymme. Men det är klart vad man menar, även om man inte lyckats förmedla det till en större allmänhet. Det är högst vettigt att man försöker göra en sådan beräkning, menar Lars Calmfors.
Före budgetsaneringen på 1990-talet och det budgettak som infördes talades det ibland om förväntade ”dynamiska effekter” – en viss skattesänkning eller annan reform skulle ge ett ändrat beteende, som i sig skulle ge ökad tillväxt och därmed finansiera sig själv.
Många reformer föreslås även i dag för att man vill uppnå förändrat beteende, men sällan hörs politiker uttryckligen bygga en budget på sådana antaganden.
– Det kan vara svårt att veta exakt vilka beteendeförändringar finansdepartementet räknat med när det gör sina BNP-prognoser. Ibland räknar man säkert in vissa dynamiska effekter, men i allmänhet gör man nog mycket försiktiga bedömningar, säger Lars Calmfors.