MP bytte snabbt fot när det gäller samarbete med alliansen. Vad är det främsta skälet? Tror du att partiet kan ha fått något informellt löfte om ändrad politik på något grönt område?

– Nej, men Miljöpartiet kan ha förhoppningar om att fotbytet ska ge möjligheter till det under den kommande mandatperioden. Om MP sagt nej till alla former av samarbete med en borgerlig regering hade partiet riskerat att förlora alla möjligheter att påverka politiken.

– Miljöpartiet bildades ju med målsättningen att inte tillhöra något av blocken utan i stället agera för att bryta upp blockpolitiken. Partiet skulle sträva efter att agera som en vågmästare för att i första hand driva på miljöpolitiken. Men i valrörelsen hade partiledningen knutit sig så hårt till det rödgröna samarbetet att de båda språkrören under valnatten och dagen efter valet lät som om de hade glömt bort huvudstrategin.

– Om Miljöpartiet nu intar en friare roll igen kan det komma i förhandlingsläge med minoritetsregeringen, som behöver stöd många gånger de närmaste åren. När MP väl sitter vid förhandlingsbordet kan partiet också börja kräva att få igenom miljökrav i utbyte.

– Men om partiet framstår som alltför samarbetsvilligt med den borgerliga regeringen kan det bli svårare att få till stånd samarbete med Socialdemokraterna framöver. Partiledningen vill nog därför försöka gå en balansgång.

Afghanistanfrågan kan bli en första viktig prövning för regeringen. De rödgröna enades om att kräva reträtt – samma åsikt som SD har – medan regeringen vill att insatsen fortsätter. Hur stabil är i praktiken den rödgröna positionen nu?

– Inte särskilt stabil. Mona Sahlin har ju redan sagt att hon är beredd att förhandla med utrikesminister Carl Bildt om Afghanistanstyrkan.

– Visserligen talar S om att den rödgröna uppgörelsen gäller och att de är beredda att rösta för den i riksdagen – även om Sverigedemokraterna också skulle rösta för den och därmed fälla regeringens förslag. Men det ska mest betraktas som ett förhandlingsutspel, och Sahlins uttalande på tisdagen visar att hon vill ha en förhandling med regeringen innan den lägger fram sin proposition.

– Carl Bildt sade också före valet att han skulle bjuda in Socialdemokraterna och Miljöpartiet till förhandlingar. De borgerliga har ju varit överens med S och MP i tidigare beslut om Afghanistanstyrkan.

– Ett beslut i riksdagen om att Sverige ska börja dra hem sina soldater från Afghanistan före övriga länder skulle bli en stor internationell nyhet och framstå som att de etablerade partierna ger invandringsfientliga Sverigedemokraterna ett stort inflytande över Sveriges utrikespolitik. Det skulle bli pinsamt att förklara för utländska ledare, både för Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin.

Hur måste maktspelet i riksdagen utvecklas för att SD verkligen ska få inflytande?

– Än vet vi inte om Miljöpartiets och Socialdemokraternas villighet att samarbeta med alliansen också leder till verkliga resultat i form av blocköverskridande uppgörelser. Om minoritetsregeringen är beredd till kompromisser och det nya tonläget från S och MP håller i sig kan det leda till hoppande majoriteter i olika frågor. Det brukar vara modellen i Sveriges riksdag.

– Men om kompromissviljan visar sig bara vara tomt prat och det låser sig i förhandlingarna kan regeringen snabbt gå på pumpen i många frågor i riksdagen. Då kan Sverigedemokraternas röster bli tungan på vågen i omröstningar där regeringens förslag står emot de rödgrönas.

– De rödgröna partierna måste visa att de är i opposition till den borgerliga regeringens politik för att framstå som ett verkligt alternativ inför valet 2014. Därför kan vi åtminstone räkna med att tonläget skärps på nytt när det drar ihop sig till nästa val.

– Den borgerliga regeringen kan tvingas skjuta upp en hel del av de reformförslag den tänkt lägga fram för att inte få dem nedskjutna i en riksdag där de rödgröna är beredda att fälla dem tillsammans med Sverigedemokraterna.