Mona Sahlin håller inte med Reinfeldt om att de två statsministerkandidaterna är överens i denna viktiga fråga.
– Jag är överens med Fredrik Reinfeldt om att vi ska göra allt för att Sverigedemokraterna inte ska komma in i riksdagen. Men min principiella syn är väldigt tydlig: att aldrig någonsin göra en regering beroende av att samarbeta med Sverigedemokraterna. Och då betyder det att det största blocket måste få uppdraget att bilda regering. Men den regeringens statsminister måste också visa att man gör sig oberoende av Sverigedemokraterna. Alltså en stabil och långsiktig majoritetsregering eller överenskommelse i riksdagen. Det är enda sättet att undvika politiskt kaos i fyra år.
Räcker det inte att man gör uppgörelser i enskilda frågor?
– Jag tror att det är en väldigt svår och farlig väg. Jag var med 1991–94 när vi hade en sådan situation i riksdagen med Ny demokrati och hoppande majoriteter. Man måste ha en mer stabil uppgörelse. Det räcker inte med att säga att det största blocket får bilda regering, utan man måste också visa hur en majoritet för den regeringen ser ut under mandatperioden. Där skiljer vi oss åt.
Vad ser du för risker för svensk ekonomi med hoppande majoriteter?
– Sverige går in i ett läge när vi inte vet hur den ekonomiska utvecklingen blir eller vad som händer internationellt. Då är stabiliteten i den ekonomiska politiken och trovärdigheten hos regeringsmakten styråran för väldigt mycket av tillväxtmöjligheterna.
Du sa till DN i våras att du i första hand ska vända dig till Folkpartiet och Centerpartiet om de rödgröna får flest röster, men inte egen majoritet. Står det fast?
– Ja, vi rödgröna har sagt att om vi blir största block men Sverigedemokraterna kommer in, då tar vi kontakt över blockgränserna. Och då är det naturligt att i första hand vända sig till Centern eller Folkpartiet.
Men både Maud Olofsson och Jan Björklund säger till mig att de utesluter att sitta i en regering med Lars Ohly?
– Ja, men jag hoppas också att de utesluter att sitta i en regering som är beroende av Sverigedemokraterna. Kommer vi i ett sådant här läge krävs det enormt mycket av oss alla demokratiska krafter som då sitter i riksdagen.
Efter förra valförlusten 2006 var Socialdemokraternas egen analys att ni förlorade på grund av att ni inte lyckades locka storstadsväljarna. I maj presenterade de rödgröna en skuggbudget som slår mot väljare i framför allt Stockholmsområdet med höjd inkomstskatt för framför allt höginkomsttagare, extra fastighetsskatt på 1 procent över taxeringsvärden på 4,5 miljoner och en ”skatt på förmögna” som ska införas 2012. Efter det rasade era opinionssiffror. Vad drar du för slutsats av det?
– Jag håller inte med dig i din beskrivning av storstadsväljarna. Det är en mycket liten del som påverkas av de här förslagen. Men vi har uppenbarligen en uppförsbacke i storstadsområden. Det visar opinionsmätningar, om man nu ska lita på dem, och det är en trend som funnits ganska länge. Vi får väl se om vi lyckas bryta den nu.
Ni vill höja inkomstskatten nästa år framför allt för dem som tjänar mer än 40.000 kronor i månaden, men även för studenter som jobbar extra och står utanför a-kassan. Varför är det rättvist?
– Det handlar om en dryg hundralapp för de allra flesta för att kunna göra a-kassan möjlig att vara med i för alla, vilket hela Sverige faktiskt blir rikare och starkare av. Det tycker jag är ett tydligt exempel på en trygghetsväxling eller också hur man fördelar risker över livet och mellan människor.
Varför vill arbetarpartiet Socialdemokraterna höja skatten för dem som arbetar men sänka skatten för dem som inte arbetar, alltså pensionärer?
– Jag köper inte den beskrivningen av pensionärerna. De har arbetat hela sitt liv för att få en dräglig pension. Jag är orolig för ett samhälle där skattesystemet skulle göra skillnad på det sättet mellan de olika inkomsterna. Det är en rättvisefråga och en principiell fråga för mig.
Ni lade på ytterligare 2,5 miljarder i skattesänkningar för pensionärerna nästa år i det rödgröna valmanifestet. Det innebär att de flesta pensionärer får 200–300 kronor mer i plånboken, medan en som arbetar med låg inkomst och inte är med i a-kassan får höjd skatt med drygt en hundralapp. Hade det inte varit bättre att dra tillbaka skattehöjningarna 2011 för dem som arbetar?
– Nej, att pensionärerna får det här tillskottet och därmed att man tar det här stora klivet mot att utjämna skatten, det är rimligt, det är riktigt. Beräkningar från Riksdagens utredningstjänst visar att nio av tio hushåll tjänar på det rödgröna förslaget eftersom det inte bara är skatten som spelar roll i en familjs liv.
Enligt ert förslag ska föräldralediga, sjukskrivna, förtidspensionärer och de som tar ut pension mellan 61 och 64 år betala högre skatt än pensionärer och de som arbetar. Är det rättvist?
– Nej, det är någonting som regeringen har infört. Vi vill tillbaka till principen att också den skatten ska vara lika. De stegen kan vi inte ta alla nu. Vi har avsatt en miljard för att börja en förändring av de skillnaderna 2011.
Hur ser du på förslaget från regeringen att höja lägsta gränsen för när man kan ta ut allmän pension från 61 till 62 år och gränsen för hur länge man har rätt att arbeta från 67 till 69 år?
– Jag är inte principiellt emot att ändra de åldersgränserna. Men det hänger på hur man bedömer helheten och hur mycket insatser vi kan göra så att man verkligen orkar och kan jobba längre.
I ert förslag om förmögenhetsskatt vill ni ha en begränsningsregel. Men då kommer man inte åt de riktigt förmögna?
– En begränsningsregel är rimlig nu. Den borde funnits tidigare också. Fram till 2012 ska vi utreda och i en dialog med näringslivet ta fram förslaget. Jag vill vare sig innesluta eller utesluta någonting i dag annat än att de som har vanliga inkomster och bor i vanliga villor inte ska omfattas.
Ni vill starta en utredning om förmögenhetsskatten i höst om ni vinner valet. Om man ska hinna med en remissrunda hösten 2011 innebär det att ni har sex–åtta månader på er att utreda frågan. Räcker den tiden?
– Ja, det är jag övertygad om. Det här går att dra i gång omedelbart.
Utbildningsminister Jan Björklund föreslog i somras att föräldrar till stökiga barn ska kunna tvingas sitta längst bak i klassrummet. Alliansen vill att förslaget ska utredas. Vad tycker du?
– Vägen bort från flumskolan går via fler lärare. Jag tycker inte att det är ett seriöst förslag från Jan Björklund. Det är i nivå med kepsdiskussionen. Frejdigt, populistiskt, men har ingenting med verklighetens skola att göra.
Behövs det inte, som lärarfacken framfört, en överenskommelse om skolan över blockgränserna?
– Vi gick med på gymnasiereformen nyligen, trots att vi varit kritiska till många detaljer. Det visar att vi är på allvar är beredda att göra upp över blockgränserna. Det måste bli lugn och ro någon gång i skolpolitiken.
Värnskatten på 5 procent extra för dem som betalar statlig skatt skulle vara tillfällig när den infördes på 90-talet. Hur går den ihop med det du skriver i din bok att Sverige är ”Möjligheternas land”?
– Av var och en efter förmåga till var och en efter behov. Det är många saker som när de införs beskrivs som tillfälliga eller kortsiktiga som blir kvar.
Ska värnskatten vara kvar i all evig framtid?
– Nej, jag har ingen sådan ambition. För mig är skatt att få resurser till
välfärden. I framtiden kommer, om jag blir statsminister, den som tjänar mycket att betala mer skatt än den som tjänar mindre. Det är en princip som värnskatten var ett uttryck för.
Ni har nu accepterat de största delarna av de jobbskatteavdrag som regeringen infört. Varför?
– Skatterna i dag ser annorlunda ut än för fyra år sedan. Folk måste ha lugn och ro också och rimliga förutsättningar för sin ekonomi.
Håller du med EU-minister Birgitta Ohlsson om att man ska kunna straffa länder som utvisar EU-medborgare till andra EU-länder?
– Jag tycker att det är helt orealistiskt. Jag är upprörd över hur en del EU-länder behandlar flyktingar i allmänhet och också romerna. Men att tala om ekonomiska sanktioner mot Frankrike, det tror jag inte på. Men det krävs hårdhet i debatten, förhandlingar och politiskt tryck. Det är inte värdigt hur ett land som Frankrike agerat, det håller jag med Birgitta Ohlsson om.
Sverige utvisar också romer som tigger. Hur ser du på det?
– Att vara fattig och tigga är inget brott. Jag tycker att polisen gjort en rimlig bedömning när det gäller ofredande och att man också plockar in socialförvaltningen för att hjälpa barn som är utsatta för det här. Men om man säger att man ska utvisa någon som tigger så reagerar jag väldigt starkt.
Hur ser ditt recept ut för att minska utanförskapet och det höga ohälsotalet?
– Efter 90-talskrisen jobbade vi mycket, mycket hårt med detta. Efter 2003 vek också, om jag minns rätt, ohälsotalen och sjuktalen neråt utan att det fanns stupstockar och tidsgränser. Jag påstår att vi socialdemokrater och alla som jobbar med detta hittade ett sätt att arbeta med detta. Man måste inte ha stupstockar för att lyckas.
En del socialdemokrater säger att om Reinfeldt skulle vinna valet skulle det ta minst 15 år att vrida tillbaka samhället i den riktning som Socialdemokraterna vill. Håller du med om det?
– Jag kallar ju det här ett ödesval. Med de förändringar man nu gör i välfärdssystemet, i skattesystemen, med utförsäljningar av statliga bolag går Sverige i en riktning som absolut är väldigt svårt att vrida tillbaka. Därför är det ett ödesval för den som vill se en annan färdriktning för Sverige.